Våldets skördar hette denna film på bio vid premiären i Sverige sommaren 1973, vilket kanske korrellerar något lite bättre med originaltiteln, som betyder nåt i stil med Vindens vrede. 1973 var Terence Hill (Mario Girotti) stjärna efter succén med Dom kallar mig Trinity - djävulens högra hand 1971, och dess uppföljare Trinity klipper till igen året därpå. Så då passade man förstås på att släppa på bio det mesta av vad han gjort tidigare, när han ännu bara var en kopia av Franco Nero i sämre filmer än denne, och innan han funnit sin nisch som komisk spaghettiwesternhjälte, och senare som komiker i ett otal filmer tillsammans med Bud Spencer (Carlo Pedersoli).

Den salufördes då - och än idag - som en spaghettiwestern, men är i själv verket en historia om arbetaruppror från Spanien i slutet av 1800-talet. Terence Hill är Marco, en kringresande mördare som, tillsammans med sin yngre bror Jacobo, dödar folk mot betalning. Det vanliga är att det är herrefolket, den besuttna klassen, som betalar honom för att mörda uppstudsiga arbetare. Så även här, där en kommunistisk agitatör anländer till en liten stad för att agitera och upplysa folk om sina rättigheter. De utsugna lantarbetarna lyssnar och tar in, men glädjen över deras nyvunna kunskaper och insikter blir kortvarig, när Marco skjuter ner denne agitatör på öppen gata.

Senare förälskar sig Marco i sin värdshusvärdinna, så när han av Don Antonio (Fernando Rey i ännu en bortkastad roll) ombeds att utföra ännu ett mord, på den av arbetarna som varit mest frispråkig efter det förra mordet, nekar han. Plöstligt skulle han alltså plågas av nån sorts samvete, eller vad? Det köper inte jag, och över huvud taget är historien illa berättad. Man trodde att regissören Mario Camus, en av de mest populära i Spanien under 40 år, hade nåt att säga, men det blir inte sagt här i alla fall. Kanske vågade han inte berätta sin historia rakt av, då Spanien vid den här tidpunkten fortfarande var en stenhård militärdiktatur som torterade och dödade protesterande studenter och arbetare? "Dessa satans mördare" kallade Olof Palme dem i början av 1970-talet (general Francisco Franco dog 1975), och Spanien började bojkottas som turistland.

Filmen hade kanske gjort sig bättre på DVD, men är nu enbart släppt på VHS, dessutom med uselt ljud och bild. Som om inte det räckte, saknas hela sju minuter, trots att filmen inte är speciellt våldsam och dessutom släpptes utan klipp redan för 30 år sen. Den spelades dessutom in på 70 mm, och förtjänar troligen ett bättre öde än så här - den sågs trots allt av över en halv miljon spanjorer 1971. Men jag kan bara hänvisa till den version jag sett, och då blir betyget lägsta tänkbara.