Gillar du de olika Resident Evil-spelen (fyran släpps om fyra veckor) gillar du säkert Resident evil: Apocalypse. Det enda som skiljer dem åt är väl det faktum att du inte kan skjuta ihjäl zombier och andra kritter själv, utan får nöja dig med att passivt avnjuta det slentrianmässiga dödandet.

Och, handen på avtryckarknappen, hur kul är det att stå och glo över ryggen på nån annan som spelar? För sån är känslan när man ser denna ruttna film, att man som åskådare stilla åser nån annan som aktivt spelar videospel. Och då har man väl misslyckats som regissör? Vi som åskådare struntar faktiskt helt i hur det går för protagonisterna, och dessutom är filmen oerhört trist. Nån skräckfilm är det inte tal om, snarare en actionfilm med hur hög body count som helst. Eller en krigsfilm med den evinnerliga historien upprepad, den om slutna storföretaget som tillverkat nån skum skit i alla år, och som nu läckt ut och skapat några alldeles överjävliga zombier och annan ohyra. Detta har ju gjorts så oerhört mycket bättre i en rad filmer genom åren, i allt från Romeros zombie-trilogi (snart en kvadrologi i och med kommande Land of the dead) via filmer som I drink your blood, Nightmare City,  Staden med de levande döda och Romeros The crazies till en rad parodier som Return of the living dead -trilogin och Shaun of the dead.

Denna kemikaliebaserade zombie, så anfrätt av köttets lust och själens obotliga ensamhet, har ju helt klart slagit ut den klassiska voodoo-zombien, odödliggjord (hoppsan...!) första gången i White zombie för över 70 år sen, och det är väl på gott och ont. Medan den senare sorten alltsom oftast anklagades för sävlighet är detta inget som kan appliceras på dagens zombier, som är minst lika kvickfotade som människorna den ämnar käka upp (den något ensidiga kosthållningen är alltså densamma), och ibland lika kvicktänkta. I Racoon City är det, precis som i videospelens förlovade källarlokaler, näst intill nakna, kurviga damer som ska rädda jorden från diverse patrask. Det är annat än de mamseller som vi lärde känna i White zombie. Så medan tjejerna springer omkring i kläder som får vilken hormonstinn fjortonåring som helst i upplösningstillstånd, är grabbarna utstyrda i full krigsmundering à la Robocop eller liknande. Å andra sidan är Milla Jovovich och Sienna Guillory i tajts och för små linnen filmens enda behållning, när inte ens en Thomas Kretschmann som i det närmaste koketterar med sin tyska brytning kan tas på allvar i rollen som bad ass-skurken Major Cain.

Paul W.S. Anderson, som debuterade 1994 med fräcka Shopping, har nu både Alien vs. Predator (manus & regi) och Resident evil: Apocalypse (manus) på sitt samvete under 2004. I år ska han skriva manus till kanadensaren Vincenzo Natalis (han med Cube) kommande Necropolis. Och till 2006 är redan Resident evil: Afterlife utlovad...