"Kom ihåg titanerna i den grekiska mytologin. De var mäktigare än gudarna"; säger tränaren till laget Titans just innan deras match. Det gäller att krossa allt motstånd och det med råge, såväl om det är motståndarlaget eller de konflikter som brusar upp inom det egna. Och man kan lita på att varje person i filmen kommer konfronteras med sitt eget moraliska dilemma innan filmen är slut och gå triumferande därifrån.

Remember the Titans är en högst amerikansk film. Det är nästan så att alla mallar för hur man ska göra en typisk Hollywoodfilm syns i kanterna av bioduken. Men så har heller inte producenten Jerry Bruckheimer gjort sig ett namn för sin måttlighet. Filmer som Top Gun, The Rock och Con Air hade aldrig diskretion som tema. Däremot kunde man förvänta sig av Fresh-regissören Boaz Yakin att spara på allt pep-talk. Men i en sådan storproduktion som Titans kan man åter diskutera huruvida det är regissören eller producenten som verkligen gjort filmen.

Baserad på en sann historia utspelar sig filmen i småstaden Alexandria i delstaten Virginia, i närheten av det historiskt laddade Gettysburg. Det är tidigt 70-tal och motsättningarna mellan svarta och vita aktualiseras genom integreringen i skolorna. I fokus hamnar de två fotbollslag som nu ska bli ett och där den svarte tränaren Herman Boone (Washington) får tjing på ledarpositionen framför vite Bill Yoast (Patton). Självklart uppstår motsättningar som Yakin visar upp på ett lysande sätt. När Boone flyttar in sneglar grannarna fram bakom persiennerna och beklagar sig över att nu blir deras lilla idyll ett "sådant" område också.

Det är väl just i den aldrig sinande aktualiteten i ämnet som filmens styrka ligger. Smygrasismen som är fullkomligt indoktrinerad i de flesta i byn och där de vita prioriterar vilka de ska umgås med för att inte förlora gamla vänner. Men även om manuset skickligt framför karaktärernas fördomar, saknas det någon större nyans i skildringen av den sociala problematiken och hur människorna når bättre insikt. Innan man ens lärt känna ungdomarna i laget har samtliga förenats dansande och sjungande till soulramsor.

Titans är främst en må bra-film. Det avslöjas redan i vad man först ser på duken; "A Walt Disney Production". Det är dessutom en sportfilm, och i den rätt smala genren en hyfsad sådan. Även om det kan vara svårt för oss svennar att förstå allt taktiksnack, är det aldrig detta som kommer i förgrunden. Det räcker med att ha koll på att bollen ska till andra sidan planen så förstår man tillräckligt. Liksom det faktum att den svårvunna kamp som försiggår på plan även fortsätter utanför.