John Rambo är tillbaka för fjärde gången och så mycket har inte förändrats sen förr. Rambo bor nu i norra Thailand där han livnär sig på att fånga in kobror och pytonormar till en ormshow, då en grupp amerikanska missionärer kommer till byn. Dessa vill åka till Burma med mediciner och andra förnödenheter till det utsatta Karenfolket. De försöker övertyga Rambo att köra dem dit med sin båt och i vanlig ordning är vår Vietnamveteran inte särskilt sugen på att ta till sig uppdraget. Han menar att missionärerna riskerar livet i onödan och att deras närvaro inte kommer att förändra någonting. Julie Benz rollfigur, som är enda kvinnan bland missionärerna, lyckas givetvis övertyga honom att ändra sig och resan startar.

På vägen attackeras ekipaget av flodpirater och när Rambo inte på fredlig väg kan hindra dem att tillfångata den kvinnliga missionären, skjuter han piraterna sönder och samman istället. Missionärerna når fram till Burma och Rambo återvänder hem till sin thailändska by.

I Burma bryter snart helvetet löst. Soldater massakrerar byns invånare i sin jakt på pojksoldater. Människor, oavsett ålder, slaktas obarmhärtigt, pojkar rövas bort, hus bränns ner och minor kastas till höger och vänster. Mänskliga lemmar flyger i luften som projektiler och såväl småbarn som vuxna genomborras av kulor. Kvinnor våldtas och slakten utförs med ett våldsamt raseri. De överlevande missionärerna tillfångatas, sätts i burar och en av dem blir grismat.

Ett gäng kommandosoldater dyker så småningom upp. Deras uppdrag är att försöka rädda missionärerna och återigen får Rambo i uppdrag att frakta människor till Burma. Den här gången ger den godhjärtade Rambo sig in i striderna på eget bevåg, fritar de överlevande fångarna och försöker komma ur landet med livet i behåll igen. Det blir återigen våldsamma strider, människor skjuts med pilar och kulor, minor exploderar och soldater flyger i luften.

Handlingen i den nya Rambo-filmen skiljer sig egentligen inte märkbart från de äldre filmerna. Den är lika våldsam som de tidigare och mängdvis med människor får sätta livet till, men effekterna har utvecklats extremt mycket sedan Rambo III kom 1988. Våldet är grymt realistiskt här och kriget förskönas knappast. Snarare tvärtom.

Sylvester Stallone har, förutom att spela huvudrollen, som brukligt även regisserat denna film och de thailändska vyerna är många gånger vackra att se. Filmen är spännande men också förutsägbar. Ingen som har sett en Rambo-rulle tidigare lär bli besviken på Rambo a´ la 2008. Som tittare får man helt enkelt vad man har förväntat sig och det är en massa action, litervis med blod och en modern, välgjord hjältesaga utan alltför avancerad handling.