Idag kan det vara svårt att tro, men det fanns faktiskt en tid då Eric Roberts medverkade i riktigt bra filmer, som Runaway Train och Star 80. Av många sågs han som en av Hollywoods mest lovande unga skådespelare. Men det var då det.

Denna hans senaste film är en science fiction-thriller av lågbudgettyp. Förutom Roberts innehåller den inga kända skådespelare och specialeffekterna är av det slag prao-killen på animationsavdelningen svänger ihop på en kafferast. Den utspelar sig något decennium in i framtiden och handlar om byggjobbaren James (Roberts) vars son i filmens början är döende i en virusinfektion. Med mindre än ett dygn på sig att skaffa fram pengar till vaccin säljer han därför sin kropp. Bokstavligen. Han får 300.000 dollar och ett år på sig att leva. Fast sonen dör innan han hinner fram med pengarna, vilket givetvis får honom att ångra uppgörelsen.

På företaget till vilket han sålt kroppen försöker han förgäves få kontraktet upphävt, men det resulterar bara i att de med hänvisning till misstänkt rymningsbenägenhet istället upphäver hans tidsfrist. Och snart är han en mycket jagad man. Företaget har egna spårare som är mycket effektiva och låter även en efterlysning gå ut till alla stadens professionella prisjägare.

(Så kan det gå när man har att göra med ett företag lett av en man vid namn Stofeles! Jag menar, lägg till ”Mefi” före så förstår alla till vilken sida han hör!)

Vad som sedan följer är en trots mediokra förutsättningar faktiskt ganska spännande film, med småintressanta karaktärer och en handfull helt okej actionscener innehållande såväl skjutvapen som karatesparkar. Ett tag funderade jag därför på en trea i betyg. Fast ibland märks det verkligen att budgeten inte varit särskilt stor, och manuset känns mot slutet lite för ogenomarbetat.


Tack till SF för recensionsexemplaret!