I Prison games (i original Con games) har de hårda männen på statsfängelset Doscher (märkligt namn...) allt sjå i världen med att skydda röven från av fängelseledningen (läs: officer Hopkins) beställda våldtäkter, och ve den som lägger sig i dess knarkaffärer. En senators sonson dödas på fängelset (rätt åt den jäveln, han våldtog en 15-åring...!) och senatorn ingriper incognito. Det vill säga, han hyr in en hårding, John Woodrow (Tommy Lee Thomas), som motvilligt ställer upp. Hans farsa sitter också i spjället, och dennes frihet utlovas om John gör vad de ber om. Han ska låta sig fängslas för att därefter nästa sig in hos de intagna och kanske luska ut nåt angående mordet.

Orson Welles var 24 år när han gjorde En sensation/Citizen Kane. Jag vet inte hur gammal Jefferson Edward Donald är, men han ska inte göra fler filmer förrän han åtminstone lärt sig grunderna. Och han ska definitivt inte skriva fler manus förrän...ja, ni förstår. Och Tommy Lee Thomas, som antagligen trodde han skulle bli stjärna efter denna smörja (han har egen websajt med massor av lättklädda bilder på), har inte gjort en endaste film sen denna gjordes för tre år sen, tack och lov. Faktum är att de flesta i och bakom kameran är nybörjare, vilket märks. Det är bara den patetiske Eric Roberts (Julias bror, fenomenal i Star 80, 1983) som har nån större erfarenhet, men han har ju supit, knarkat och misshandlat bort sina chanser och måste idag hålla till godo med roller som stormagade (är den verkligen hans?) fångvaktare i filmer gjorda för video.

En som knarkat färdigt är Matthew Ansara som spelar Saul. Han är son till Barbara Eden, stjärnan från 60-talsserien I dream of Jeannie (som ska bli långfilm nu), och dog av en överdos heroin i juni 2001, strax efter att filmen spelats in. Annars är det väl bara Patricia Bosse som intresserar (helst i minimala, sexiga & svarta underkläder). Med det efternamnet anar man släktskap med August Strindberg, men...nä, troligen inte. Hon är visst från Argentina.