Ryuichi Sawaki är en cykelburen brevbärare, han cyklar gatorna runt och delar ut sin post. En kväll ser han sin gamla skolkamrats namn på en utav dörrarna. Han knackar på och blir inbjuden. Allt verkar helt normalt, problemet är bara att hans vän precis varit i färd med att stympa ett finger från sin vänstra hand. De flesta skulle bli förskräckta men Sawaki blir snarast deprimerad över hur tråkigt hans liv är. Försupen i sin lägenhet bestämmer han sig för att sluta sitt jobb. Men mer problem dyker upp, Sawakis kamrats bostad var under övervakning av polisen. Och nu tror dom att Sawaki är brottsling.

Jag vill egentligen inte avslöja för mycket utav handlingen. Men det är en väldigt underlig historia vi får slå följe med. Inkompetenta poliser, borttappade kroppsdelar, mästerskap i yrkesmörderi och en döende cancersjuk flicka. Fördomsfull som jag är, har jag alltid trott mig veta att japaner är timida skapelser som avskyr kroppskontakt. Denna myt slår Postman Blues direkt hål på. Svensken verkar snarast vara en mes i jämförelse.

Hiroki Tanaka är en mycket lovande regissör, men så är det väl statistiskt sett ganska stor risk att han råkar ut för samma öde som så många andra asiatiska filmtalanger. Cyniskt må hända, men om ett par år kommer han säkert vara förflyttad till Hollywood där han spenderar dagarna med att göra intetsägande skräp. Nu ska det dock erkännas att jag inte kan min Tanaka historia; så jag vet faktiskt inte vad han har för inställning till det hela.

Postman Blues är en av det mest originella filmer jag sett på länge. Som sig bör innehåller den, efter klassisk asiatisk modell, en del underligt långa händelselösa scener. Något som i Hollywood skulle framstå som ett sätt att förlänga filmen, här är det åtminstone någorlunda stämningsskapande. Klippningen är så häftig att det i sig är en anledning att se filmen. Skådespelet är överlag bra, översättningen har jag ingen aning om. Mästerskapet i mörderi och slutscenerna är verkligen film när det är som bäst. Du som har den stora lyckan att ha sett Cheap Killers borde absolut inte missa Postman Blues, mindre blod men i samma sköna anda. Filmen har turnerat filmfestivalerna runt och fick "New Blood Award" vid franska Cognac Festival du Film Policier (www.cognac-france.com/polar/) 1999. Japansk film må verka avskräckande, men för allt i världen ska du inte missa Postman Blues.