Den här filmen fullständigt flödar över av våld, politiskt inkorrekt humor, sexskämt, smaklöshet, gore, blod och en bisarr handling som långt ifrån alla kan uppskatta. Men jag älskar den. Det var länge sedan jag garvade så mycket åt en modern komedi som åt Uwe Bolls Postal. Tempot är riktigt högt och lika högt är det i tak när det gäller hur grova skämten får vara, för här undkommer egentligen ingen. Det drivs hejdlöst med politik, religioner, sekter, fattiga, rika, friska, sjuka, perversioner, brottslingar, snutar, samhället och Gud vet allt. Det känns inte som att någon undkommer eller lämnas ifred i den här filmen. Således kan jag tänka mig att många tar illa upp av handlingen och att ännu fler tycker att filmen är för rå för att vara kul, men jag tycker att den är hejdlöst rolig och att den rent tekniskt är väldigt välgjord gör verkligen inte saken sämre.

Postal handlar om Postal Dude (Zack Ward), en rödhårig snubbe som bestämt sig för att skaffa ett jobb och sköta sig, samtidigt som han lever med en extremt fet kvinna i en husvagn i en så kallad ”trailer park”, döpt till Paradiset. Han hatar att bo där, avskyr sina motbjudande white trash-grannar, är skittrött på sin fattigdom och sin otur i livet. När han dessutom upptäcker att hela grannkvarteret sätter på hans kärring gör det inte saken bättre och då han av misstag råkar skjuta en påträngande tiggare som dessutom tycks ha det bättre ställt än vad han själv har, ger han upp sina intentioner att bli en skötsam medborgare. Hans morbror Dave (Dave Foley) som leder en kvasireligiös sekt för att kunna sätta på så många brudar som möjligt, har råkat få skulder upp över öronen, och behöver Postal Dudes hjälp att planera och genomföra en stöld av väldigt dyra och populära dockor. Något som problematiserar den kriminella handlingen är att Osama bin Laden (Larry Thomas) och hans rättrogna talibanpolare är ute efter samma dockor, men av en helt annan anledning.

Det låter kanske enkelt, men omkring detta grundläggande skelett till handling händer en massa andra saker också som komplicerar historien ytterligare, och hänger du inte med i svängarna från början riskerar du att missa en massa lustigheter på vägen. Troligen gör du det ändå, vilket gör Postal till så utmärkt underhållning. Man tjänar nämligen på att se filmen flera gånger, vilket i sig gör denna DVD till en sådan man bör köpa och inte nöja sig med att hyra för att se en enda gång. Vad är så provokativt med denna komedi då? Tja, allting beror ju på vem man är, vad man har för åsikter och hur man ser saker och ting, men jag kan ju nämna en del inslag som säkert får en och annan att reagera: George W. Bush framställs till exempel som polare med Osama bin Laden, en handikappad och rullstolsbunden man tvingas tjänstgöra som tiggare åt en av snutarna, samma snut skjuter en asiatisk gammal kvinna i en bil, Postal Dudes kärrings fett regnar över staden när hon exploderar i sin husvagn, den tyska chefen för nöjesparken framställs som nazist och pedofil, en massa barn blir skjutna på ett nöjesfält där en av attraktionerna är gaskammarna, en unge i barnvagn blir påkörd, journalisten som sänder TV från nöjesparken står bland alla döda barn och tänker bara på vad inslaget ska göra för hennes karriär, de halvnakna bimbos som omger farbror Dave ligger med alla de beordras att ligga med, Dave själv visar kuken i en scen och sätter sig att skita i samma scen, och så vidare, och så vidare…

I USA har Postal märkts med ett R för ”dess råa humor som innefattar stark sexualitet, synlig nakenhet, våld, och för genomträngande språkbruk, samt visst drogbruk”. Helt underbart, om ni frågar mig. Men visst, det här är naturligtvis ingen film för barn eller människor med svagt hjärta. Inte är det heller en film för människor med konventionell surhumor. Vi andra, som inte är så snarstuckna och som anser att man kan skämta om allt, har i alla fall fått en god anledning att sitta framför TV:n och garva häcken av oss. Personligen anser jag att detta är den roligaste nya film som har gjorts, sedan Borat. Själv var det i alla fall länge sedan jag såg någon bättre och mer skrattframkallande. Det enda jag kan tröttna på lite i längden är allt skjutande, för här mejas säkert hundratals människor ner och det blir lite för mycket, men inte så för mycket att jag finner det störande. Vet du med dig att din humor är grov och gränsöverskridande så missa för helvete inte Postal. Och finner du filmen stötande så skyll inte på mig, jag kan inte rå för att mitt sinne för humor är låg och barnslig.