“Världens sämsta film” har den kallats i minst 20 år, ofta i kamp med The Astro-Zombies (1969) och Mördartomaterna anfaller (1978), och det stämmer givetvis inte. Denna klassiker är så dålig att den är rolig, och det finns massor av tråkiga, dåliga filmer som man bör undvika. Plan 9 from outer space, däremot, är en film man kan se om och om igen. Alltid hittar man nåt nytt misstag i den att skratta åt.

Den började med att entusiasten Ed Wood filmade några snuttar med den avdankade, nerknarkade före detta skräckfilmsstjärnan Bela Lugosi utanför dennes hus, ett par dar innan han dog 1956. Utan att riktigt veta vad han skulle göra med dessa minuter, sparade Ed dem och återanvände dem tre år senare i Plan 9 from outer space, dock i ett helt annat sammanhang än det ursprungliga. Då filmen bekostades av en baptistkyrka, fick Ed byta titel. De tyckte inte om den ursprungliga: Grave robbers from outer space. Dessutom tvingade de hela filmteamet att låta döpa sig i deras kyrka innan filminspelningarna tog sin början. Som ersättare för den döde Lugosi kallade han in sin dåvarande hustrus kotknackare, som förvisso var huvudet längre än Lugosi, hälften så gammal och inte alls liknade honom – men vad gjorde det, han gick omkring i filmen med en mantel över ansiktet…!

Så till handlingen: Lugosi som ”Ghoul man” dör och begravs. Sen dör hans fru Vampira (finska Maila Syrjaniemi, f. 1921, och som hade en ganska berömd TV-show i USA på 50-talet), och på begravningen dyker faktiskt hon själv upp. Bara ett av många märkliga misstag i denna film. Under tiden har jorden invaderats av flygande grytlock som bosatt sig på en kyrkogård. De har kommit till jorden för att försöka tämja jordborna, som börjar bli för farliga med alla vapen och bomber. Detta gör de genom att väcka upp de döda, som de sen tänkt sig ska ta över jorden. Låter omständligt, men OK. Piloten Jeff (Gregory Walcott, som hade sagt till Wood att manuset var det värsta han nånsin läst, innan han motvilligt skrev på) stöter också på grytlocken när han är ute och flyger, och erhåller ett specialuppdrag. Han ska ta reda på vad utomjordingarna vill, och beger sig därför till kyrkogården där de setts, och där Los Angeles-polisen haft stora problem med dem. Bland annat har inspector Clay (svenska, före detta fristilsbrottaren Tor Johnson, född Johansson 1903, och som halkade in i filmbranschen redan på 30-talet) redan tagits av daga av den återuppståndna Vampira, och nu vandrar han omkring med armarna utåt sträck, hålögd och med flabben öppen, sida vid sida med Vampira, och skrämmer skiten ur före detta kollegor.

Ibland dyker den likaledes återuppståndna Ghoul man upp med manteln för ansiktet. Utomjordingarna, vars UFO invändigt ser misstänkt likt ut cockpiten i Jeffs flygplan, vill egentligen bara få jordens politiker att sluta tillverka allt större och värre bomber. Men då dessa vägrar lyssna, och inte ens erkänner deras existens, måste de nu ta i med hårdhandskarna. Detta accepteras givetvis inte av Jeff. Så jävla lätt ger inte vi jordgubbar oss! Klart vi ska få tillverka fetare bomber om vi så vill! Så det utbryter en eldstrid ombord på UFO:t, som börjar brinna. Det flyr sin väg, innan det exploderar över Los Angeles. Och så var den sagan slut! Snöpligt!

Hela filmens ”äkthet” garanteras av en speaker som kommenterar allt vi ser: fjollan (Jerome King) Criswell, en då känd spågubbe som även medverkade i Orgy of the dead, och som förutsåg att det skulle hända president Kennedy nåt i november 1963 (han mördades mycket riktigt den 22 november detta år), men också att primadonnan Mae West skulle bli president 1960, och att hon 1965 skulle flyga till månen med honom och brorsan till ännu fjolla: George Liberace…! För de alldeles äkta polisdräkterna står Karl Johnson, polis i Los Angeles och son till den väldige, svenske ex-brottaren. Han syns dessutom i en liten biroll.