Lynn Hart hackar ihjäl sin farsa efter påstådda övergepp, och hamnar på lustiga huset där hon är övertygad om att farsgubben fortfarande lever. En omständighet som klart försvårar hennes chanser till frisläppande. En dag när den blonda vakthavande sköterskan och en gubbe till läkare gör det sköterskor och läkare gör, alltså hånglar och gökar på arbetstid, passar Lynn på och stjäl både cellnycklar, bilnycklar och sköterskans uniform, samt hennes bil, en sån där liten folkvagn som man kan ha på ryggen.

Grisfarmare Zambrini sitter samtidigt ute i sitt svinstall nånstans i Utah där folk pratar Brooklyndialekt och ber en väldigt död man om ursäkt för att han ska bli grismat, och Zambrini - som bryter på italienska likt Chico Marx - berättar (för oss, får man anta) att första gången så skedde var det via en olyckshändelse, varpå han mumlar nåt om ett fyllo som råkade bli grisarnas första kontakt med mänsklig skinka. Och nu har de alltså vant sig vid mänskligt dödkött och äter inget annat. Grannkärringen Miss Macy (spelad av Katharine Ross...nej, inte HON!) anar vad som pågår, och störs även av de högljudda frosserierna om nätterna. Den vettskrämda tantan är dessutom övertygad om att Zambrini själv kommer att förvandlas till en gris en dag, varför hon ringer sheriffen (Jesse Vint, för alltid förknippad med rollen som sheriff i Black Oak conspiracy, som han själv skrev manus till 1977) än en gång. Denne försöker göra sig lustig över hennes "vilda fantasier" som inbegriper gravskändning, mord och matning av grisar medelst människa. När detta inte går hem, avfärdar han anmälan då det "inte är olagligt att förvandlas till en gris". "Jaså?", svarar hon troskyldigt, "det borde det!".

Snart ska våra hjältars vägar mötas. Lynn hamnar ute i vildmarken med bubblan, och stannar till hos Zambrini av alla människor. Givetvis tar hon anställning i dennes café, och drar sig inte för att dessutom bosätta sig i ett av rummen, trots ihärdiga rykten om att unga flickor har en tendens att "försvinna" där ute. Hon fortsätter ringa sin pappa (som alltså är stendöd, och därmed även stendöv...), det uppstår fnurra på trå'n och hon börjar hulka när hon inte är välkommen hem igen. Hon börjar dejta riktiga svin till karlar, och det slutar riktigt illa några gånger...för dem. Om nätterna slänger Zambrini de mulliga mansgrisarna till svinen, medan Lynn på psykopaters vis drömmer att han mördar henne när hon sover. Släktingar till grismaten börjar sakna sina anhöriga, och snokar runt på Zambrinis gård på jakt efter bevis. Nån har mage att kalla Zambrini "gris", varpå han får duktigt med smörj. En representant från hispan hittar dit, och ber Lynn snällt att följa med tillbaka. Hon vägrar, och det mynnar ut i ännu en närkontakt mellan hennes vassa kniv och färskt, manligt kött. Zambrini assisterar, och svinen bjuds ännu en festmåltid. Oink, oink!

Sheriffen får nys om Lynns bakgrund och snaran dras åt. Stackars Lynn tappar helt fotfästet, medan slutet för Zambrini bäst beskrivs i ett enda ord: grymt. Men nä, man får inte se nåt direkt äckligt här, utan det är mest grisar som grymtar och äter, äter och grymtar, och ofta får man gissa sig till vad som utspelar sig på skärmen då filmen är väldigt mörk - bokstavligen och bildligen. Rollen som Zambrini görs av ärrade veteranen Marc Lawrence (f. 1910), välkänd aktör från massor av filmer ända sen 1930-talet, oftast som hårdför gangster. På senare år har han medverkat i filmer som From dusk till dawn och Sjöfartsnytt, liksom i en cameo i Looney Tunes: Back in action så sent som 2003, 93 år fyllda! På 60-talet rådde en annan filmhårding, Lee Marvin, honom att börja regissera, vilket också skedde. Han gjorde massor av TV-serier, men även thrillern Revansch i sol (1965), och så Pigs sju år senare, eller Daddy's deadly darling som den hette då. Lynn spelas av debutanten Toni Lawrence och jodå, visst är de far och dotter på riktigt. Det var väl tänkt att Tonis karriär skulle få en skjuts av en huvudroll direkt, men valet av film var kanske inte så klokt om hon senare ville bli tagen på allvar. Hon hankade sig fram några år på småroller i idag bortglömda TV-filmer och -serier, och avslutade hon sin så kallade karriär efter tio år och begick därpå ett annat slags misstag då hon 1986 valde att tacka ja till att bli Billy Bob Thorntons tredje (av hittills fem) hustru, vilket varade de sedvanliga två åren.

Det finns rykten om att denna film, nyligen släppt på DVD av Troma under det namn den mest lystrar till numera (Pigs), aldrig var avsedd att gå upp på vita duken, utan bara var att betrakta som nån sorts generalrepetition för dottern, vilket låter föga troligt. Kärt barn har många namn, och denna KULT-film är regeln som bekräftar undantagen. Den är känd under namn som Horror farm, The killers och The strange exorcism of Lynn Hart. Och så avslutar vi förstås med de två grisarna som diskuterade livet och döden inför den stundande julhelgen:

- Livet är hårt, sa den ena.

- Grymt! sa den andra.