Det har ju kommit en del nyazeelänsk film nu och det känns som att den har hittat sitt bildspråk, lite brittiskt och lite amerikanskt och en massa galet vacker natur, Perfect Strangers är inget undantag. Perfect Strangers bjuder både på osande flottig mat och dom vackraste miljöerna man kan tänka sig. I övrigt bjuder den på en hel del ok skådespelarprestationer och en och annan finurlig manustwist. Allt skulle kunna vara bra om filmen slutat efter 40 minuter och det inte hade kommit lika många galna krumbukter i manus.

Filmen handlar om Melanie som jobbar på en flottig restaurang och det enda som verkar intressera henne och hennes vänner är att gå på krogen och träffa män. I övrigt känner hon inte att Nya Zeeland kan ge henne något, bushen är för djup, naturen för smutsig och restaurangen hon jobbar på för trist.

Vi får följa med henne och hennes väninor på raggartur och ganska snabbt verkar det ordna sig för kvällen. De tre unga killarna verkar tyvärr mer intresserade av flaskan än en romans så när det kommer en mystisk man och frågar om sällskap är Melanie inte den som tackar nej. De bestämmer sig för att gå hem till honom och hamnar således på hans båt. I båten finns det champagne, en säng och en ros i en kristallvas. Redan här börjar Melanie tveka. Hon bestämmer sig ändå för att få främlingen i säng men somnar själv. När hon vaknar är dom redan ute på havet och det visar sig bli en längre resa än hon tänkt sig.

Resten av filmen utspelar sig ute på mannens ö i ett ganska enkelt men charmigt skjul. Här utspelar sig dom sjukaste av scener en efter en och när mannen visar sig ha varit kär i Melanie en längre tid utan att ens träffa henne börjar Melanie tappa tron på honom och känner att hon vill åka hem. Att mannen inte är på samma spår trissar upp situationen till en hektisk thriller och efter diverse hektiska scener med kärleksförklaringar och slagsmål lyckas Melanie hugga mannen med en kniv i magen.

Här går filmen in i en av dom sjukare kärlekshistorier jag sett och en hel del bisarra vändningar senare är jag säker på att manusförfattaren lämnat vidare manuset till sin morbida son som fått fritt spelrum för sina udda fantasier. Jag känner nog att filmen håller ganska långt men om man ska se den bör man nog lämna salongen och hitta på ett eget slut efter ungefär 1 timme.

Sam Neill som man kanske mest känner igen från tv:n på nyårsdagen då han bär upp en av ringbrynjorna i Ivanhoe eller som forntidsödlejägare i Jurassic Park, gör inte sin roligaste roll men han sköter sitt jobb. Joel Tobeck spelar sin roll som den psykade bushjägaren utmärkt och får tyvärr inte mycket spelrum förens filmen redan blivit för konstig. Rachael Blake är duktig men det känns lite som att hon inte riktigt kan tackla svängarna i rollen som den något knäckta Melanie.