Jonas Gardell skrev manuset och danskan Susanne Bier regisserade Pensionat Oskar som handlar om den tämligen vanliga familjen Runeberg, bestående av pappa Rune (Loa Falkman), mamma Gunnel (Stina Ekblad) och barnen Viktor (Kalle Eriksson), Kalle (Linus Gardell) och Lotta (Maria Simonsson). Relationen mellan Rune och Gunnel har gått i stå, blivit kall och vardagstrist. Redan i inledningen av filmen där kameran vilar ett dygn över familjens radhuskantade gata för att sedan sjunka till en sopcontainer full av motbjudande råttor, ger en tydlig anvisning om tragedin som vilar under ytan. Idyllen har sprickor som först träder fram efter mörkrets inbrott.

Men familjen Runeberg fortsätter att hålla fasaden intakt, det blir semesterdags och man beger sig till stugbyn Pensionat Oskar där kärleken ska räddas och ett par mysiga veckor ska spenderas. Väl framme får tittaren stifta bekantskap med diverse mer eller mindre egensinniga typer, spelade av bland andra Philip Zandén, Sif Ruud, Ghita Nörby och Ulla Skoog. Men också med Petrus (Simon Norrthon), en märklig ung man som jobbar på Pensionat Oskar, trollar, badar naken i regnet, åker flakmoppe och som lyckas förföra den tjugofem år äldre, stele och rätt fyrkantige fadern. Runes hemliga kärlekshistoria med Petrus knäcker upp familjesprickorna på vid gavel och avgrunden öppnar sig, inte minst för hans hustru och de stackars barnen. Gunnel får senare, vid hemkomsten, ett sammanbrott och bränner sönderslagna möbler på gräsmattan framför huset, då Rune lämnar familjen för att åka tillbaka till stugbyn i hopp om att återuppta sin eldiga relation med Petrus.

Pensionat Oskar är ett svart drama, men inte utan komiska inslag, och historien bjuder på känslosamma, homoerotiska, fantasifulla, vackra, roliga och psykologiskt rätt hemska vardagsscener. Samtidigt visar filmen att det kan finnas andra utvägar i livet än att bara traska på i samma gamla invanda och utnötta spår. Det finns hopp och det finns valfrihet, bara man vågar, vill och orkar bryta invanda mönster. Loa Falkman vann guldbaggen på filmgalan 1996 för bästa manliga huvudroll och Jonas Gardell för sitt manus, vilket var högst välförtjänt i bägge fallen. Stina Ekblad nominerades för bästa kvinnliga huvudroll och Pensionat Oskar nominerades dessutom till Bästa film. Jag gillar Gardells berättarkonst där vardagens och verklighetens vedermödor och problematik ofta exponeras via såväl humor som genom en aura av magi. Dessutom bjuder filmen på gott om vackra scener och naturbilder att njuta av. Möjligtvis kunde vissa biroller ha fått aningen större utrymme, men i det stora hela är Pensionat Oskar en alldeles utmärkt och mycket underhållande film som engagerar.