Det är ingen tvekan om att Paycheck på papperet ser intressant ut. Regi av actionregissören John Woo (Face/Off, Broken Arrow m.m.) och manus baserat på science fiction-författaren Philip K. Dicks (som skrev förlagorna till bl.a. Blade Runner och Minority Report) alster. Visserligen har inte Woo övertygat i sina senaste två filmer, monotona Mission: Impossible 2 och vilsna Windtalkers. Lägg därtill Varningstecknet med stort V; Ben Affleck. När medverkade Affleck senast i något bra? Han tycks vara lika selektiv i sitt rollurval som, ja, jag vet inte vad. Afflecks namn på filmaffischen/fodralet börjar för mig få samma status som Van Dammes eller Rutger Hauers, dvs. INTE SE. Därtill bör nämnas att Affleck är en medioker skådespelare. Så, ok, det var nog inte fullt så bra på papperet ändå.

Efter varje jobb datageniet Michael Jennings (Ben Affleck) genomför, raderas hans minne och han får en check för besväret (frågor som hur han utvecklar sina kunskaper reser sig i mitt huvud, men ok, låt gå) där beloppet är kopplat till det antal veckor eller månader som minnet för alltid måste raderas. Jennings lever ett flott liv mellan sina jobb, glassandes på pengarna han får för sina uppdrag. När han blir erbjuden ett jobb som tar längre tid än något tidigare tagit, så blir han tveksam. Tveksamheten över att få två till tre års minne raderat slås bort, när det viftas med en check med ett belopp som gör honom ekonomiskt oberoende för resten av sitt liv. När jobbet är klart och Jennings minne raderats, så upptäcker han att har skänkt bort pengarna, och han finner sig snart jagad av ett antal män i svarta kostymer.

Blanda Minority Report med Mission: Impossible 2 och du har Paycheck i ett nötskal. Utdragna och enformiga actionscener varvat med mer eller mindre trovärdigt science fiction nonsens. Visst är det så att filmens manus är baserat på en novell av den erkända sci-fi författaren Philip K. Dick, men i detta fall så måste det vara något av hans sämre verk man har filmatiserat. Ljusår ifrån fanatiska Blade Runner, och sämre än Minority Report, där filmen trots sina brister ändå hade en hel del intressanta och originella uppslag. Här saknas alla element liknande riktad videoreklam på väggar och digitala dagstidningar med mera, som fanns i Spielbergs Philip K. Dick-filmatisering.

Från en 15 minuter lång biljakt vidare till en hel del knappande på gigantiska, futuristiska 50-tals knappar och sedan vidare till en hulkande Affleck som stirrar den kvinnliga fägringen (spelad av Uma Thurman) stint i ögonen, samtidigt som hans läppar rör sig till vårt stora ointresse. Sådär, nu slipper ni se filmen.

Bör dock tilläggas att Paycheck inte är sämre, eller för den delen särskilt mycket bättre, än alla dem dussinaction som finns till buds hos videouthyrarna. Och som sådan betraktad kan det inte bli lägsta betyg. Vi kan dock krasst konstatera att titeln på John Woos Paycheck tycks säga lika mycket om filmen som sådan som varför han gjorde den.