Paradise Alley utspelar sig i ett fattigt Hell´s Kitchen i New York 1946. Cosmo Carboni (Sylvester Stallone) hankar sig fram bäst han kan med diverse udda småjobb på gatan medan hans storvuxna brorsa Victor (Lee Canalito) kör ut isblock till privatkunder och andre brodern Lenny (Armand Assante) gör i ordning lik inför begravningar. En kväll lurar sig Cosmo och Lenny in på Paradise Alley, en kombinerad wrestlingarena och privatklubb som serverar alkohol. Där satsar gangsters och andra figurer pengar på de fattiga slagskämparna som slår varandra blodiga i ringen i hopp om att få ett bättre liv, medan de lever och bor som råttor och bland råttor. Cosmo får idéen att göra brodern Victor till wrestlingstjärna efter att denne vunnit en levande apa åt honom i armbrytning mot en av gangsterledaren Stitchs (Kevin Conway) gorillor. Den storvuxne och starke Victor gör succé inom wrestlingen, vinner över 40 matcher på raken och de tre brorsorna har snart tjänat ihop 9000 dollar. Pengarna satsas till sista centen på en avgörande match som antingen kommer att göra brödraskaran så rik att deras drömmar kan förverkligas, eller så förlorar de alltihop och är tillbaka i slummen där de en gång började.

Känns handlingen igen från filmerna om boxarmästare Rocky Balboa? Med all rätt. Paradise Alley har nämligen mer gemensamt med dessa filmer än bara storyn. Liksom med Rambo och fyra av de framgångsrika filmerna om Rocky har Sylvester Stallone regisserat även Paradise Alley. Dessutom gjorde Bill Conti musiken till den här rullen, liksom han skrev temamusiken till just Rocky. När filmen kom på bio 1978 censurerades den kraftigt och hela fem scener kortades ner, men på DVD är dramat nu utgivet i oförstört skick. Personligen förstår jag inte riktigt vad som ursprungligen censurerades, för även om det förekommer en del blod och tuffa tag i ringen, så är det knappast några våldsscener man blir chockerad av idag. Och inte skulle man ha blivit det 1978 heller, men det fanns väl inget på censurbyrån att göra den dagen så då gav de sig på att hacka sönder den här filmen istället för att spela Alfapet. Nåväl, huvudsaken är att Paradise Alley nu är utgiven såsom den var tänkt att vara från början.

Jag tycker att Paradise Alley är en småtrevlig film, med flera trovärdiga karaktärer och några mindre trovärdiga. Sylvester Stallone själv gör en glättigare och mer skämtsam rollfigur än vad som varit brukligt på senare år och även om brorsan Victor inte framstår som någon professor i kemi, så blir inte hans rollfigur någon karikatyr av det utnyttjade och dumma muskelberget, som det mycket väl kunde ha blivit i en film som denna. Den fattiga 40-tals miljön känns äkta och visst, storyn är på intet sätt ny och var det inte på 70-talet när filmen kom heller, men trots att handlingen känns sliten och lite väl ytlig, så är det här en timme och fyrtiotre minuters underhållande actiondrama som engagerar medan filmen pågår. Lite roligt för oss musikälskare är också att se Tom Waits dyka upp i en biroll som barpianist vid ett par tillfällen. Jag tycker gott att man kan spendera en stund i soffan med Paradise Alley och bara inte förväntningarna är för höga lär ingen bli besviken. Men någon Stallone-favorit kan jag inte påstå att den är, trots att denna film gavs ut mellan den första och andra Rocky-filmen. Dock är den ett trevligt supplement till Rambo, Rocky, Cobra och alla de andra hårda killarna Sylvester Stallone har gjort sig känd som genom åren.