1980-talets början: glamourens utbredning, de snabba pengarnas lockelser; visserligen med ett svart/vitt perspektiv men med en känsla av av att vara en i mängden under hotet av ett Kallt Krig: individen kände sig kunna försvinna i mängden, glida mellan springorna; hålla sina innersta hemligheter begravda. Det är här vi finner Philip Seymour Hoffman, den växande karaktärskådespelaren med ett fantastiskt underdogperspektiv, i rollen som den kanadensiske bankmannen Dan Mahowny - just befordrad till den yngste bankdirektören någonsin. Samt, med ett snabbt växande spelmissbruk. Som Blin, Mahownys älskade ser vi Minnie Driver, som fick oss att förälska henne redan i den svarta, svarta komedin Grosse Point Blank och den underbart ondskefulle kasinoägaren i perfekt gestaltning av veteranen John Hurt

Philip Seymour Hoffman guidar oss igenom Mahownys otaliga lager av press, beroende och ovilja att besegra sitt missbruk. Det är en mångfacetterad karaktär han för till liv i Owning Mahowny som baserar sig på en sann berättelse. På flera sätt är den film som regissören Richard Kwietniowski ger oss en direkt mall för hur ett missbruk kan gestalta sig: de olika faserna byggs med stark tempoinlevelse upp, stegras, höjs och når sin kulmen på ett mycket metodiskt vis. Filmens enkla, avskalade foto bidrar med en känsla av att detta skulle kunna hända vem och var som helst: beroendet finns oftast där vi minst anar det.

En genomgående stark dramatisering, som Paramount valt att designera som en thriller trots att det är ett metikulöst karaktärsdrama, som lyckas väcka sympati för Mahowny, och inte minst för hans Blin som gång på gång tvingas se honom välja sitt missbruk före henne. Och ännu en paradroll för denna otrolige Hoffman.