IMPORTFILM

Orgy of the dead hade varit helt bortglömd idag, om det inte varit för det faktum att den världsberömde Edward D. Wood Jr. skrivit manus. Han betraktas idag som den kanske mest misslyckade regissören någonsin, med praktfloppen Plan 9 from outer space som mest (ö)kända verk.

Orgy of the dead handlar om skräckförfattaren Bob (William Bates) som är ute och finåker bil med sin Shirley (vackra Pat Barrington). De är på väg till en kyrkogård, där han ska samla inspiration till nästa roman. Shirley blir orolig, och ber honom vända bilen och köra hem, men i stället kör de av vägen och hamnar på nämnda kyrkogård, avsvimmade. Där möts de upp av ingen mindre än nyfönade Criswell från just Plan 9..., samt Ghoulita (Fawn Silver), som ser ut som Vampira, som ju också var med i Plan 9... - rörigt?

Nu ska det showas! Traditionell indianmusik börjar, och in kommer en halvnaken squaw som börjar dansa till ”Heya-hey-heya-hey, heya-hey-heya-hey”. Ja, ni förstår. Det ser ut som en mix av krigsdans och Friskis & Svettis, men fjällan är grann. Sen kommer en rödhårig brud (Colleen O’Brien) som är en kopia av Rita Hayworth och dansar gogo i rosa klänning, blå boa och svarta tangatrosor (wow). Som väl är, har hon snart slängt både klänning och boa, och den sexiga dansen till sensuell softjazz fortsätter. Men det ska bli bättre.

En platinablond brud kliver ur mausoleet på kyrkogården och dansar rytmiskt till latinska toner, och hennes stora lökar har allt sjå i världen med att hålla takten. Två biffiga killar i polkagrisfärgade kallingar övervakar det hela, och överöser senare tösen med gullpengar. Criswell tjatar: ”More gold! More gold! Ha-ha-ha-ha-haaaaaaaaa-ha-haaa…!” Tyvärr är det nu en hel timme kvar av filmen. Lite senare slänger de henne i en kittel med kokande guld. Det var väl onödigt.

Bob och Shirley blir tillfångatagna av en varulv och en mumie, varpå de binds fast vid var sitt kors. En barbröstad tjej (Texas Starr) i kattkostym dompteras av en biff med piska, och vickar så läckert på sin bara rumpa (Ynf!) framför de plågade huvudrollsinnehavarna innan hon försvinner in i dimman. En fastkedjad kvinna piskas vällustigt av ännu en biff, alltmedan Criswell skriker ”Torture! Torture! It pleases me!” Må de…?!? Sen börjar även hon åla sig och fjanta runt på kyrkogården till musik, inte helt olik den man tidigare hört under filmens gång, och det hela börjar bli väldigt tjatigt. Det dröjer alldeles för länge innan den saffransfärgade trasan hon bär åker av, och när den väl gör det, inser jag att det återstår mer än halva filmen, varför jag börjar pilla på snabbspolningsknappen.

En ”mexikanska” träder in på scenen och pussar en dödskalle, en annan, syndfull latina dansar nån sorts ormtjusardans som kåtar upp varulven så att han börjar yla (”Waaauuuuuuuuuawww”), medan mumien släpper loss i lite spontan buggning. Gäsp. Snygg brud, dock. Men nu har till och med Criswell tröttnat, och han kräver bättre underhållning innan fullmånen försvinner. I stället bjuds han (och vi) på ännu en tradig dansuppvisning, denna gång med en mullig gräbba som inte alls kan dansa, utan bara slänger med brösten till musiken. Vi tvingas därefter genomlida ännu en jazzbalett, innan Ghoulita försöker hetsa upp oss med sin ”dans med machete”. Hon sprättar upp BH: n på Shirley, och just som det ser som mörkast ut går solen upp, och Criswell och Ghoulita förintas, just som vi skulle till att få beskåda Shirleys bröst. Shit!

”Det var ju ett jävla slut!”, hann jag tänka, innan jag insåg att guldbruden i början av filmen spelades av samma tjej som spelar Shirley, alltså vackra Pat Barrington, som året därpå medverkade i Mondo topless av Russ Meyer.

Ja, och sen vaknar Bobban och Shirley upp, och det försöker jag också göra. Denna film var bulgaren Apostolofs debut, och han kom senare att göra allt djärvare filmer på EDW:s manus, ända fram till hans död 1978. För den fantastiska musiken stod Jaime Mendoza-Nava, som även gjorde musiken till The black klansman av Ted V. Mikels, som faktiskt var assisterande regissör till Orgy of the dead, tillsammans med Ed Wood.