Här har vi verkligen en underskattad film. En riktigt underskattad. En film som av någon absurd anledning brukar sågas jämns med fotknölarna av okunniga filmvetare och recensenter - för det mesta på grund av två totalt oviktiga logiska luckor. Jaja, tokstollar säger jag bara!

Faye Dunaway spelar titelrollen, en framgångsrik och ytterst kontroversiell modefotograf i det trendiga New York. Hennes specialitet är bilder där fotomodeller poserar som mordoffer eller mördare, något som givetvis retar gallfeber på det vanligtvis liberala New York.

Men samtidigt så börjar bekanta till henne mördas av en handsbeklädd mördare med vass, vass kniv. Det obehagliga är att hon i samma ögonblick som gärningen ska utföras ser detta i sina egna ögon. Hon blir alltså i övrigt totalt blind, hon ser bara det mördaren ser.

Så tillsammans med hunken Tommy Lee Jones så försöker hon lista ut vem mördaren är…

En av dom bästa sakerna med den här filmen är Rene Auberjonois som Laura Mars bögiga manager. Scenen då han gör en perfekt fysisk (inte röstmässigt alltså) imitation av Lloyd Bridges är verkligen VÅLDSAMT rolig! Men i alla fall, det är en snygg liten thriller med så mycket giallo-känsla att det verkar som om manusförfattaren John Carpenter injicerat Sergio Donati-manus rakt in i blodet! Jag utnämner därmed denna som en av dom tre mest perfekta amerikanska ”giallos” som någonsin gjorts (tillsammans med De Palmas Dressed to kill och Verhoevens Basic Instinct).

Även om det finns logiska luckor så är dom obetydliga för handlingen och det finns ingen anledning att ta upp dom. Heltheten (vilket för mig är det viktigaste) är nämligen utmärkt och funkar perfekt.

Ett litet guldkorn som förtjänar mer uppmärksamhet!