John Hamburg återvänder här med sin andra film som regissör, efter Safe men för något år sen. Han har däremellan hunnit med att vara en av författarna till manusen till Släkten är värst och Zoolander, samt spela med i en liten cameo i Duplex, också den med Ben Stiller (liksom de två föregående filmerna).

...och så kom Polly är en lika hejdlös komedi som Släkten är värst, om riskberäknaren Reuben Feffer vars fru bedrar honom under den Karibiska smekmånaden (inspelat i Hawaii, dock) med en fransk snedseglare som bryter något alldeles groteskt när han pratar engelska - så spelas han också av Hank Azaria. Lätt vingbruten återvänder Reuben till New York och sin nya lägenhet, som han skulle delat med sin nya brud. Snart förälskar han sig i en gammal skolbekant, Polly, som levt ett liv i rak motsats till Reubens, där hon aktat sig för att binda upp sig någon längre tid och där hon dragit vidare så snart killen i fråga börjat ställa krav och ta saker för "allvarligt".

Reuben, som har en mycket känslig mage, vill så gärna vara Polly till lags, och stoppar i sig marockansk, välkryddad mat så det ryker ur öronen på honom, medan Polly intet ont anar. Hemma hos henne inträffar efteråt det klassiska vid den känsliga, första träffen; han bara måste gå på muggen och tömma tarmarna. Och så - givetvis - inget toalettpapper. Vad göra? Pollys blinda tamiller förirrar sig in på muggen, och man anar det värsta. Ludna mårddjur kan ju användas till mycket...och Reubens bäste vän Sandy, i Philip Seymour Hoffmans skepnad, är en ren fröjd att skåda. För ovanlighetens skull spelar han en sympatisk loser och inte en äcklig slusk, en nolla som, utöver att han tror att han är en stor filmstjärna (han gjorde en film som barn...), dessutom tror att han kan spela basket, och hans entré i filmen där han snubblar in på Reubens förlovningsparty och drattar på ändan direkt är lika hejdlöst rolig som när Gösta Ekman spinger i slow-motion och snubblar så det stänker om det i Picassos äventyr. Alec Baldwin spelar Reubens chef Stan, en sympatisk man som envisas med att kärvänligt dra Reuben i örat, helst på herrmuggen på jobbet medan de urinerar, och gärna i kombination med en rejäl brakskit.

Tyvärr håller inte Jennifer Aniston måttet. Hon är en ganska ny bekantkap för mig, då jag knappt sett henne sen Leprechaun (1993). Jag är väl den ende i världen som aldrig sett Vänner...dessutom missade jag Bruce den allsmäktige i fjor och Ed Burns She's the one härom året (man kan inte se allt, även om jag försöker...). OK, hon var med i hejdlösa Office space när jag tänker efter, så nog har jag sett henne några gånger. Men  hon passar inte alls i rollen som barfotaflicka. Här skulle man valt Cameron Diaz, som tyvärr väljer att göra en direkt pinsam film som Snygg, sexig och singel i stället. Dock bjuds vi på lite mer buskis i form av Bryan Brown i en sidohistoria om en australiensisk affärsman som Reuben har till uppgift att riskbedöma. Han är rättt festig. Bäst är dock Ben Stiller själv, mannen som föddes till komiker (hans föräldrar Jerry Stiller och Anne Meara, som bägge var med i Zoolander, är välkända veterankomiker i USA). Han agerar alltid med en "uttalad understatement" (snacka om kontradiktion...!) i sin spelstil, och till skillnad från en tönt som Adam Sandler, som bara tittar på en som en ledsen hundvalp och söker sympati för sina imbeciller till figurer, agerar Stiller med en säkerhet i plastik och mimik, i kroppsspråk liksom i grimaserande, på ett outtalat sätt som bara gör allting så mycket hejdlösare och roligare.

Förvänta er inte ett intelligent manus med väldefinierade repliker som i Galen i kärlek, men se fram emot en riktigt rolig fars, så som den levereras när den är som bäst i Hollywood.