1959 håller den rike Michael Courtland (Cliff Robertson) och hans hustru Elizabeth (Geneviève Bujold) en fest i sitt stora hus i New Orleans. När gästerna gått hem börjar parets dotter Amy plötsligt skrika från sitt rum. Elizabeth går in för att se vad som händer. När Michael en stund senare kommer in i dotterns sovrum finns ingen där. Istället hittar han en lapp från kidnapparna som begär 50.000 dollar för att återlämna hans hustru och barn oskadda. Polisen föreslår Michael att blåsa kidnapparna. En väska fylls med papper istället för pengar, samt en sändare med vars hjälp polisen ska kunna spåra banditerna.

Michael går ombord på en båt med väskan som han i farten kastar till den kaj som kidnapparna begärt och snart dyker där upp en bil. En av kidnapparna stiger ur och kör med väskan till det hus där hustrun och dottern ligger bundna. Polisen har följt bilen och omringat huset, men skurkarna ger inte upp så lätt. Istället kör de iväg, jagade av polisbilar och kommer till en bro där en tankbil står i vägen för deras vilda framfart. Kollisionen är ett faktum. Michael Courtland är i många år efteråt övertygad om att hans familj omkommit och han känner djup skuld för att han följt polisens råd istället för att bara betala de riktiga pengarna och på så vis kunnat ha räddat sin älskade fru och dotters liv. Det är upptakten till Obsession (eller Gastkramad som filmen hette vid den svenska premiären).

1975 åker Michael Courtland samt hans affärskompanjon och vän Robert La Salle (John Lithgow) till Italien  De gör affärer och roar sig, men Michael som fortfarande är djupt sorgtyngd tycks inte kunna släppa loss. En dag besöker han den katedral där han först träffade Elizabeth och till sin oerhörda förvåning stöter han på en ung kvinna som restaurerar kyrkomålningarna. Det mest slående med Sandra Portinari är att hon är oerhört lik Elizabeth utseendemässigt. Faktiskt så lik satt även denna kvinna spelas av Geneviève Bujold. Paret börjar träffas, en relation växer sig allt starkare och Michael blir lika besatt av Sandra som av sin döda hustru, vilket förklarar filmtiteln.

Sandras styvmor som ligger för döden på sjukhuset uppmanar dottern att gifta sig med Michael och snart flyttar de två till Michaels hus i New Orleans. Så småningom gifter de sig och när allt verkar ha slutat lyckligt för Michael händer det som ingen kunde ha förväntat sig. Även Sandra blir kidnappad.

Michael vill naturligtvis inte göra samma misstag ännu en gång, så han håller polisen utanför och fixar fram pengarna, trots att det skuldsätter honom rejält hos kompisen Robert La Salle. Men då Michael skriver på värdepapperen byts väskan ut och historien upprepar sig. Michael tar båten, slänger väskan på kajen, men istället för att den blir upplockad av kidnappare denna gång är det Sandra som hämtar och öppnar väskan. Hon blir förtvivlad då hon upplever att Michael inte värdesätter henne högre än en bunt värdelöst papper och därmed nystas mysterierna och konstigheterna i Brian De Palmas Obsession upp.

Slutet till den här psykologiska thrillern bör inte avslöjas då det skulle förta nöjet för tittaren, men tyvärr håller inte Paul Schraders manus riktigt hela vägen. Det förekommer ett tvivelaktigt incestuöst innehåll som knappast känns realistiskt och en del andra inslag som inte är fult verklighetsförankrade heller, om man tänker sig in i de situationer som uppstår. Men stör man sig inte på sådana detaljer är Obsession en underhållande film, lite i Alfred Hitchcocks anda. Tycker man om mysterier av det slaget är Obsession sevärd, även om den inte håller högsta klass.

Vidare innehåller filmen knappt något våld och ytterst lite blod, vilket känns lätt befriande då dagens thrillers ofta dränks i litervis med teaterblod. Däremot är Cliff Robertsons rollfigur både träig, stel och karaktärslös. Man undrar verkligen vad den mer än dubbelt så unga Sandra ser i honom (innan handlingen kommit så långt att det avslöjats). Jag kan inte heller påstå att övriga skådisar ger några djupare intryck, men bäst av dem är Geneviève Bujold som förefaller mest mänsklig och spelar ut det bredaste känsloregistret här. Filmen producerades 1976 och kom på DVD förra året. Trots tidens tand håller den oväntat bra.