Bland extramaterialet på DVD:utgåvan finns en intervju med regissören Umberto Lenzi där han på risig engelska försöker få Nightmare city att framstå som ”viktig” och som något mer än bara en simpel skräckfilm. Lenzi påstår att en kärnkraftsolycka mycket väl kan hända och att den skulle kunna få liknande konsekvenser i verkligheten som i filmen. I beg to differ. Att kärnkraftsolyckor kan vålla stor förödelse och död vet vi, men de gör knappast människor till blodsugande mördarzombies som försöker ta över världen. Det är dock vad som händer i Umberto Lenzis inte helt genomtänkta, men rätt charmiga skräckis från 1980. I den här kultiga b-filmen landar ett till synes övergivet flygplan utan förvarning på en flygplats. Någon pilot är inte synlig och journalisten Dean Miller (Hugo Stiglitz) är på plats med sin kameraman och likaså är där en massa militärer. Ur flygplanet strömmar plötsligt horder av blodtörstiga zombies som börjar slakta folk för fulla muggar. Vad som skiljer Lenzis zombies i Nightmare city mot zombies i andra filmer är att dessa är snabba och intelligenta. De är inte som brukligt några sömniga typer som dyker upp ur gravarna och vandrar i slow motion med utsträckta armar. Istället kastar de sig över sina offer och likt vampyrer suger de blodet ur dem. Alla som råkar ut för en zombie förvandlas naturligtvis till en, som i de flesta zombiefilmer, men dessa levande döda använder även vapen och tillhyggen när de mördar och det är inte några få mord som förekommer i den här filmen. Tvärtom är det en orgie i dödande och exploderande skallar.

En annan och väldigt ologisk detalj med dessa zombies är att trots att de råkat ut för en kärnkraftsolycka och blivit svårt brända och demolerade i ansiktena så är kläderna de bär hur propra och oförstörda som helst. Man undrar hur det gick till. Stannade de planet på vägen och rånade klädboutiquer, eller? Och hur tänkte Lenzi när han gjorde denna ”viktiga” film och lät sina mördare se ut som prydligt klädda fotomodeller med sönderbrända huvuden? En annan ologisk detalj som är lite kul är då major Warren Holmes (Francisco Rabal) kommer hem för att rädda sin älskade unga hustru Sheila (Maria Rosario Omaggio) och det visar sig att även hon har förvandlats till en zombie. Sheila attackerar majoren som skjuter henne med två skott i huvudet – det enda dessa zombies dör av är nämligen att få hjärnan demolerad – och det andra skottet får huvudet att lämna nackkotan och flyga iväg, men i nästa klipp ligger Sheila död på golvet och huvudet sitter fast vid halsen igen. Nightmare city är givetvis inget annat än en billig b-skräckis, oavsett Lenzis efterhandskonstruktioner, men det är en underhållande och kul film om man gillar genren och inte fäster någon större vikt vid logiken. Trots allt är ju inte zombies världens mest logiska påfund.

Den italienska regissören som även gjort sig känd för filmer som Cannibal ferox och Eaten alive var tveklöst, tillsammans med bland andra Dario Argento och Lucio Fulci, en av Italiens ledande skräckfilmsregissörer från 70- och 80-talen, med en mängd titlar på sitt samvete. Faktum är att han redan under tidigt 60-tal började skapa film och den sista kom på 90-talet så Lenzi har hunnit med en hel del under sitt produktiva liv. Nightmare city eller City of the walking dead som den också har kallats, är på intet sätt mannens mästerverk, men den är absolut underhållande och fullsmockad med våldsamma actionscener och splatter. Två av de värst sadistiska scenerna är när en person får ögat urgrävt ur huvudet och när en kvinna får bröstet avskurit. Handlingen i Nightmare city är i sig är inte så märkvärdig och skådespelarprestationerna imponerar inte heller, men det bör inte skrämma bort någon som gillar den här sortens monsterfilm. DVD:utgåvan är helt ocensurerad vilket känns viktigare än konstnärliga ambitioner och effekterna är alltifrån lysande till misslyckande. Vid något tillfälle har till exempel en kvinna börjat blöda i ansiktet redan innan hon attackerats av zombien. Vid ett annat tillfälle sprängs en bensinstation i luften, vilket är riktigt snyggt iscensatt, speciellt med tanke på under vilka enkla förhållanden filmen gjordes. Inga datoreffekter här inte. Sedan förekommer en rätt spännande jakt i en bergochdalbana och visserligen ser man att den fallande kvinnan är en ledlös docka, men fram till dess är scenen utmärkt. Glöm pretentiösa försök att få Nightmare city att framstå som något mer än vad den är och spendera en och en halv timme vid TV:n med roande och actionfylld underhållning istället. Det är inte bortkastad tid att bara ha kul och Nightmare city är kul underhållning, varken mer eller mindre.