Nathalie är en historia om ett äldre medelålders par som har hamnat i den där svackan som det verkar som att alla par i den åldern hamnar i? Speciellt när barnen flugit ut och mannen har ett jäktigt jobb. Jag hoppas verkligen att det inte ser ut så i livet att det är kört att ta sig igenom utan att vara tvungen att vara otrogen och olycklig under vissa perioder av ett långt förhållande.

Catherine, frun (Fanny Ardant) lyckas få reda på att mannen har varit otrogen och bestämmer sig för att göra något åt det. Det hon av någon konstig anledning verkar tycka vara den smartaste lösningen är att gå till en bordell och plocka ut den flicka hon tror ska falla sin man i smaken och anställa henne som lockbete för att på något sätt snärja sin man till att vara otrogen igen. Flickan hon väljer ut  heter Marlène och efter lite funderingar väljer frun kodnamnet Nathalie åt henne.

Allt känns så osannolikt och det blir inte bättre av alla omotiverade tuttscener och fruns ologiska infall. Det bästa den här filmen har att erbjuda är Fanny Ardant som är en lysande skådespelerska. Ardant syntes på TV i Truffauts sista film Äntligen söndag nu i helgen och för er som missade det kan jag rekommendera att gå och hyra den istället för att se Nathalie.

En sak som jag uppskattar är den spänning som uppstår mellan Nathalie och Catherine och det känns ibland som att det är det enda som får mej att hålla mej vaken i salongen. Gérard Depardieu som spelar mannen är såklart duktig men eftersom han spelar en rätt färglös karaktär hjälper det inte riktigt och filmen faller platt.

Jag förstår inte hur man som kvinnlig regissör kan falla i alla gropar som finns när det gäller omvänd feminism. Kvinnorna i filmen är ganska starka men faller hela tiden i dom klassiska fällorna och görs ofta till sexobjekt och väljer så dåliga val hela tiden så man undrar ju om dom är helt dumma i huvudet. Det finns en scen som är underbar i filmen och det är när den sängliggande modern, Nathalie och Catherine sitter tillsammans hemma hos modern (Judith Magre), den storyn hade kunnat få ta upp lite mer tid. Det blir ett härligt samspel mellan dom olika åldrarna på ett sätt som jag saknar både i verkligheten och på film.