Living Out Loud är en film som fått en fånig svensk titel och inte visats på bio i Sverige, utan smygs ut till oss direkt på video. I USA fick den ett blandat kritikermottagande när den biovisades, men tycks inte ha gjort något större väsen av sig. Regissören heter Richard LaGravenese och är dessutom manusförfattare. Han har tidigare skrivit manus till såväl The Fisher King som Broarna i Madison County, vilka båda är minst sagt hyfsade filmer, särskilt kanske The Fisher King.

I Sverige sorteras När livet vänder under etiketten komedi och är tillåten från 11 år, i USA är den barnförbjuden och etiketteras drama eller möjligen dramakomedi. Kanske tycker den svenska distributören att filmen är en komedi, även om det är svårt att förstå, då den förvisso bjuder på ett och annat enstaka skratt. Jag tror dock att den som hyr När livet vänder i förhoppning om att få en lättsam skrattfest blir besviken på samma sätt som den som i jakt på en intressant och lågmäld film om vuxna människor med relations- och livskriser går miste om något sevärt genom att inte söka i komedihyllan. Filmen är således snarare lågmäld och allvarsam än bullrande rolig - det finns m a o inte så många scener fyllda av pajkastning eller bananskal i den.

Istället berättar När livet vänder om hur den medelålders övre medelklasskvinnan Judith (Holly Hunter) sedan hennes man lämnat henne för en yngre kvinna, söker och slutligen finner sig tillrätta i ett nytt liv som singel i storstaden - och hittar en vän i portvakten / hisskötaren Pat (Danny deVito) i huset där hon bor. Pat är en allt annat än lyckad loser, som har gott om bekymmer (familjeproblem, spelskulder m. m.) och ständigt drömmer om nya storslagna ekonomiska projekt som ska få livet att vända. Han har också (förstås?) ett gott hjärta och finner det mödan värt att bry sig om andra, okända människor även om hans omtanke inte alltid uppskattas.

Med komedietiketten i minnet väntar man sig dock en annan slags händelseutveckling i När livet vänder än vad den med dessa skådespelares medverkan erbjuder. De gör dock starka insatser och gestaltar levande och trovärdigt, med små medel, sina karaktärers egenheter och personliga utveckling. Hunter gör som Judith ytterligare ett intressant kvinnoporträtt som skiljer sig från hennes tidigare (de är redan en brokig samling av bitvis udda existenser; minns ni Ada i Pianot?) och DeVito bevisar återigen att han kan betydligt mer än att "bara" vara rolig.

När livet vänder är ingen speciellt märkvärdig film i något avseende, den innehåller inga scener som direkt etsar sig fast, men den förmedlar kanske just därför en känsla som tilltalar mig, en ton som jag tycker är rätt - även om den inte är klockren rakt igenom - av vemod men också av mod och småningom även lycka - när livskriserna de båda karaktärerna befinner sig i och arbetar sig igenom, tycks leda vidare till nya mål, nya drömmar, ett annat och lyckligare liv. Tempot är ibland befriande lugnt, i motsats till många andra filmer som inte tycks våga lita på vare sig skådespelares eller manusets förmåga att fängsla publiken utan att ta till täta klipp, men ibland tyvärr också lite väl sävligt, vilket gör att vissa scener känns för långa, trots att filmen inte är mer än dryga 90 minuter. Totalt sett är När livet vänder klart sevärd om än ingen fullträff.