IMPORTFILM

En av dom Lucio Fulci-filmer som jag alltid velat sett och anat kanske inte är så dålig som vissa Fulci-fans där ute kanske fått för sig. Och givetvis har jag rätt, som vanligt ;)

I inledningen är det Fame/Flashdance/Breakin´-orgie utan dess like, något som verkar ha fått dom mest härdade Fulci-fansen att sky denna filmen som pesten. Det utvecklar sig till en Giallo i standardformat med unga flickor som blir dödade i samband med att dom tränar hårt på en dansskola. Givetvis är det fullt av ”red herrings” och underliga karaktärer, allt för att i sann giallo-tradition förvirra oss åskådare om vem som verkligen är mördaren.

I likhet med många andra Fulci-filmer så är detta en oerhört snygg produkt. Flera gånger kom jag och tänka på DePalma och Cains många ansikten, dvs mycket färger och snygga kameralösningar. Fulci har inte gått så hårt på zoomningen som vanligt och det saknar man givetvis, men det funkar utmärkt ändå. Det är helt enkelt en så pass enkel och effektiv historia att man bara accepterar allt som sägs och görs.

Anledningen varför alla gorehounds hatar denna film beror givetvis på att det i stort sett inte är en enda droppe blod i hela filmen! Det finns ett mord som är hyfsat grafiskt, men inte speciellt blodigt ändå. Annars är det helt enkelt mycket off screen. Tråkigt kan man säga men jag gillar den ändå. Det är en bra giallo.

Musiken är så där hemskt groteskt vulgo-dålig att man bara måste älska den. Totalt intetsägande discolåtar blandast med svaga Goblin-plagiat. Men det passar bra till den åttiotalskänslan. Det är rosa, glitter, pannband, trikåer och annat upphetsande som skulle få smakfascisterna att dö av chock. Men det är ju så roligt!

Cosimo Cinieri, Claudio Cassinelli, Ray Lovelock och Olga Karlatos är mycket bra i sina roller, speciellt Cosimo som är stenhård och klyschigt nöt-ätande snut. Lovelock är också väldigt övertygande som tvetydig mystisk hunk.

En bra giallo. Ett bra mordmysterium. En mycket kompetent Fulci-film som påminner mer om hans sjuttiotalsthrillers än den skräck han gjorde på åttiotalet. Inte hans bästa, men långt ifrån hans sämsta.

Kan ju också tillägga att den alternativa titeln på den här filmen är Slashdance – genialt, eller hur? :)