IMPORTFILM

Otroligt framgångsrika Mr. Vampire drog igång den stora vampyrvågen som avlöste actionvågen i Hongkong i mitten av 1980-talet, och den fick inte mindre än sju uppföljare, varav två som New Mr. Vampire och New  Mr. Vampire 2. Framgången med originalet (jag har ännu ej sett någon uppföljare), där Sammo Hungs Bo Ho Films och gamla Golden Harvest slog sina påsar ihop och offrade både mer tid och mer pengar än vad som är kutym för filmbranschen i den forna kronkolonin, var välförtjänt.

Inga resurser har sparats för att få dräkter och miljöer att se tidsenliga ut, och det är en fröjd att se Ching-Ying Lam (som debuterade som skådespelare i klassikern A touch of zen 1969, och som själv regisserade New Mr. Vampire 2 1987) i rollen som shi fu (mäster) Gau, taoistprästen som är expert på hur man tar kål på vampyrer och botar dennes offer. Han blir tillkallad när farfar i familjen Yam börjar spöka, och han drar genast slutsatsen att gubben inte begravts i enlighet med de regler som föreskrivs i feng shui, läran om hur tingen och elementen förhåller sig till varandra. Tyvärr klantar sig hans bägge medhjälpare, Man Choi och Chou, när de på kvällen tar in farfar i sin kista för förvaring över natten, varför han bryter sig ut, nu i formen av en vampyr, och därefter börjar terrorisera byn.

Kinesiska vampyrer ser inte ut som de europeiska, och de kinesiska orden för vampyr översätts med stelt lik. Därför rör sig de kinesiska vampyrerna som de gör, hoppande jämfota med armarna utåt sträck. De har varken syn eller hörsel, utan spårar sina offer på deras andedräkt (hmm...ordet andedräkt riskerar att få en helt annan innebörd här...), och vampyrfarfars första offer blir hans egen son, som därmed snart attackerar mäster Gao och hans medhjälpare. I en fajt med Herr Vampyr d.ä. blir Man Choi biten, så Chou måste bege sig till grannbyn för att köpa det rätta, klibbiga riset som fungerar som botemedel mot vampyrism. Vanligt ris duger inte, och då klibbigt ris är dyrare, lurar risförsäljaren (Ma Wu, välkänd gammal skådespelare och regissör) vår vän genom att spä ut det klibbiga riset med vanligt. Därför blir inte Man Choi riktigt botad, utan man måste börja fila ner hans allt större och spetsigare hörntänder.

Mot slutet kan Chou dessutom inte hålla sig längre, utan han bara måste låta sig förföras av spöket Jade i form av den vackra Pauline Wong. Mäster Gau tar dock upp kampen med henne också, liksom fajten med Herrarna Vampyr Yam d.y. och d.ä. Gammal, kinesisk folktro och taoism blandas med kung fu och humor, och även om den senare inte är särskilt sofistikerad - snarare rör det sig här om ren buskis - är denna film klart sevärd. Den baserar sig på historier och sägner som nedtecknades i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet av den kinesiske författaren Songling Pu, samme man vars historier låg som bakgrund till ovan nämnda A touch of zen, där ju även Sammo Hung innehade en liten roll.

Ching-Ying Lam kunde glädja sig åt sin nyvunna popularitet, men han fick å andra sidan nästan inga andra roller än vampyrjägarens resten av sin karriär, som tog slut då han avled i levercancer 1997, blott 44 år gammal.