Vi har alla sett det förut. Man möter kvinna, man gillar kvinna, man blir tillsammans med kvinna, man bryter upp med kvinna, kvinnan visar sig vara en superneurotisk superbehövande superhjälte och hämnas på mannen - som bara superhjältar kan göra. Vänta, har vi sett det förut? Det är hela kärnan i Mitt super ex. Att ta något så banalt och konventionsföljande som möjligt och göra en liten twist på det hela som mynnar ut i en blandning av romcom och superhjältefilm. På pappret låter det finurligt. Stundtals visar det sig fungera fast inte helt oväntat går berättelsen allt för ofta på tomgång.

Ivan Reitman levererar det han är bäst på. En mysig romantisk komedi som inte gör mycket väsen av sig. Filmen handlar kort och gott om Matt (Luke Wilson) som träffar den bibliotekarie-söta Jenny (Uma Thurman). Matt får tidigt i deras förhållande reda på att Jenny är hennes alter ego och hennes egentliga identitet är superhjälten G-Girl. Dock är Jenny med hennes superkrafter och hemskt besvärande personlighet en börda och Matt bestämmer sig för att göra slut. Något som han snart får ångra då G-Girl inte gillar att bli dumpad…

Mitt super ex har sina stunder, jag tänker framför allt på dialogerna mellan Wilson och Thurman. De båda kommer härifrån med hedern i behåll men ärligt talat så känns Mitt super ex mer som en dag på jobbet än något som faktiskt inspirerar skådespelarna. Även om Thurman är säker som överspänd och osäker superhjälte och Wilson har fin komisk tajming filmen igenom så får man samma känsla efter att sett t.ex. Vad kvinnor vill ha (med Mel Gibson och Helen Hunt). Att det slöseri med fina skådespelare och bortkastning av en idé som egentligen hade kunnat bli något riktigt bra. För visst är filmen, just på pappret, riktigt kul. En superhjälte försatt i vardagliga situationer som har vardagliga problem och som inte kan tampas med sin egen personlighet. Vi har sett lite av det i Spiderman 2 och filmen hämtar en del av problematiken just därifrån.

Dock tar inte  Mitt super ex ut svängarna ordentligt. Den hade för min del kunnat vara ännu mer urflippad. Ibland känns det som om Reitman vill göra någon form av seriösare parodi (fast har man med Anna Scary-Movie-Cindy Faris med i rolllistan då kan det inte vara annat än parodi). Sammantaget är det svårt att veta vad vi egentligen skrattar åt. Ibland riktas komiken åt parodihållet med blinkningar till hela superhjältegenren men alltför ofta är det bara Luke Wilson som är allmänt skön i sin karaktär och det känns som stor spricka i manus när filmen utan Wilson bitvis hade varit smått outhärdlig. Därigenom romcom/parodi-problematiken.

Mitt super ex får man ändå ge cred för att den försöker lägga sig lite utanför slentrianträsket med sin fina grundidé. Wilson är bitvis helkul men manusidéerna tar till slut ganska fort (slutet på filmen är som vanligt i halvmediokra komedier smått tragiskt dåligt). Se den för Wilson och Thurmans skull, inget annat.