Spike Lees filmer har nästan alltid lyckats beröra mig, på det ena eller andra sättet, och Miraklet vid St. Anna gör det kanske mer än någonsin. Det här är en lång film, över två och en halv timme i speltid, och inte vid ett enda tillfälle känner jag mig uttråkad eller oengagerad. Det är grymt jobbat av Lee, hans skådisar och team. Miraklet vid St. Anna är en krigsfilm med ett stort och varmt hjärta, med en story så fullspäckad av känslor att man åker berg-och-dal-bana från början till slut, en film med blick för det lilla, det stora och det universella. Det är en ovanlig krigsfilm, för visst finns här de konventionellt blodiga striderna, kulsprutesmattret, granaterna, de fallande soldaterna och de vars lemmar slits från kroppen i explosionerna, men här finns också hoppet, religiositeten, rasismen, icke-rasismen, kärleken, längtan, dramat, komedin, tragedin och en alldeles underbar liten story om en italiensk pojke som överlevt slakten av hela sin by, då en okänslig naziofficer beordrat att avliva civilbefolkningen. Dessutom finns här den jättelika, mycket udda soldaten Sam Train (enormt väl spelad av den alltid utmärkte Omar Benson Miller) som tar hand om och beskyddar pojken Angelo med sitt liv. Även mot soldaterna och de överordnade från hans eget hemland.

Miraklet vid St. Anna börjar med att en postanställd utan synbar anledning skjuter ihjäl en kund som vill köpa frimärken av honom. Året är 1983 och det är jul i staden New York. Anledningen till detta mord leder tillbaks till 1944 och Italien, till andra världskriget och en grupp mestadels färgade amerikanska soldater som lider hårda nederlag i sina strider mot nazisterna. Inte minst för att en nykomling till överordnad inte fattar sina truppers eget bästa. Han tror fördomsfullt att den färgade soldat som kontaktar honom via radion ljuger, vilket han naturligtvis inte gör, och detta fatala misstag leder till döden för åtskilliga av hans män. Fyra soldater klarar sig dock levande ur blodbadet och det är främst deras upplevelser som filmen sedan kommer att handla om. Förutom redan nämnda Sam Train är dessa i tur och ordning Aubrey Stamps (Derek Luke), Bishop Cummings (Michael Ealy) och Hector Negron (Laz Alonso). Samtliga gör mycket bra ifrån sig i denna film.

Dessa herrar lyckas att ta sig till en liten italiensk by där de söker skydd och lär känna byborna, samt en grupp partisaner som huserar där. De sköter om och skyddar den chockade pojken Angelo, som hela tiden pratar med sin döde vän Arturo, samtidigt som de upplever en gemenskap som de aldrig förr känt med vita människor. Och detta inkluderar framförallt de vita i deras segregerade hemland USA. De fyra soldaterna planerar först sin vidare flykt, men inser så småningom att den aldrig kommer att bli av. Två av dem intresserar sig för samma italienska kvinna, Renata (Valentina Cervi), vilket ger upphov till inre stridigheter och senare, tillsammans med partisanerna, förbereder de sig för en blodig och oundviklig sammandrabbning med de nazistiska trupper som närmar sig byn. Vad de inte vet är att en av partisanerna hela tiden spelat ett dubbelspel och förrått dem. Miraklet vid St. Anna är en spännande och känsloladdad episk film vars innehåll är så mycket mer än bara våld och strider. Den tränger in under ytan, ger soldaterna själ och ett stort plus är att italienarna pratar italienska och inte engelska. Det är bara en soldat som kan italienska och bara Renata som pratar bra engelska, vilket gör att de kan kommunicera, och språken liksom språkbarriärerna ger en realistisk känsla och betyder en hel del för innehållet. Likaså finns här några nazister som faktiskt framstår som mänskliga och inte enbart ondskefulla maskiner i Hitlers tjänst, vilket ökar intrycket av att de också är människor, och inte bara uniformerade mördare.

Miraklet vid St. Anna bygger på en roman av James McBride, som också skrivit manus till filmen, och DVD:n säljs i ett sådant där plåtkonvolut som jag uppskattar så mycket. Något bonusmaterial ingår inte, men å andra sidan känns det inte överdrivet viktigt heller. Den här filmen talar så väl för sig själv att jag inte vet vad en massa extramaterial skulle ha kunnat tillföra. I vilket fall som helst är detta ett verk, intressant såväl för fans av krigsfilm rent generellt, som för en publik med ett större intresse av människoöden än bara människor i krig. Miraklet vid St. Anna har helt enkelt en mångfald och flera dimensioner, vilket jag uppskattar. Och Spike Lee har återigen överträffat mina förväntningar. Det ska bli mycket spännande att se vad han lyckas åstadkomma nästa gång.