Jag tror att han är en lekfull rackare, den gode Danny Boyle, som upptäckt vilka möjligheter det finns i filmmediet. Däremot är han inte riktigt säker på vad han vill. En del av sina tidigare tveksamheter har han tidigare dolt bakom mörk humor. Lekfulla infall har i alla fall alltid funnits i hans filmer, och det är bara att tänka på simturen i toaletten i Trainspotting för att inse det. Därför är det naturligt att han vänder sin blick mot barnens värld och gör en film ur deras synvinkel. I deras värld borde fantasin vara den självklara följeslagaren och logiken en potta. Millions börjar också som man kan förvänta sig: Tiden står still, EU är på väg att införa euron, fransmännen säger au revoir till francen och tyskarna auf wiedersehen till marken, men det bekymrar varken filmens berättare Damien, eller hans äldre bror Anthony. I stället cyklar de i kapp till ett öppet fält som ska exploateras, och inför våra ögon växer en helt ny och trivsam radhusförort i Manchester fram. Det är hit de båda bröderna flyttar med sin pappa efter att mamman dött.

För vuxna är hus en säker investering, och vuxnas tankar kretsar alltid kring hur mycket husen ökar i värde. Det framgår nästan av Millions friska inledning att filmen ska handla om sakers värde och pengars betydelse för människan. Redan i sin debutfilm Dödsleken lät Danny Boyle intrigen kretsa kring en säck pengar som kommit på avvägar. Det är en film som har en svart, humoristisk ton och det verkar som Danny Boyle med Millions velat göra en rakt motsatt film. Millions är nämligen en familjekomedi med en ljus och optimistisk ton. Det är svårt att inte charmas av nioårige Alex Etel i huvudrollen som Damien. Det är inte varje dag man får se en liten grabb som intresserar sig för katolska helgon och vänder sig till dem för att få goda råd. Damien är inte heller intresserad av dyra leksaker, utan trivs bra med att leka ensam nere vid järnvägen i sin koja av gamla kartonger. En dag när han sitter där och pratar med ett helgon dimper en väska full med pengar ner. Damien är övertygad om att pengarna kommer direkt från Gud, och vänder sig till sin bror för att få hjälp med att dela ut dom till alla fattiga. Anthony har en mer jordnära syn på pengar och vill investera pengarna i fastigheter. Pengarna kommer emellertid inte från Gud utan från ett stort rån, och medan pojkarna tvistar om hur pengarna ska användas dyker en av rånarna upp vid Damiens koja. Det hela kompliceras av att pengarna blir värdelösa inom två veckor, eftersom England också tänker säga goodbye till pundet och gå över till euron.

Det kunde ha blivit en utmärkt komedi av den här historien, men Danny Boyle verkar efter den sprudlande inledningen inte veta vad han vill med sin film. Han lyckas aldrig koncentrera sig på handlingen, och ju längre filmen fortskrider desto spretigare och ytligare känns den. Några gånger använder han datoranimationer på ett väldigt finurligt sätt, men de känns bara som lustiga infall, och förstärker snarare den spretiga känslan. Trots att jag skrattar några gånger under filmens gång är Millions en stor besvikelse. Tyvärr är det inte första gången jag lämnat biosalongen besviken över att Danny Boyle varit alltför okoncentrerad i sitt filmberättande. På den punkten tycker jag att A life less ordinary var en värre besvikelse, och jag kommer nog trots allt att ge honom en ny chans nästa gång han dyker upp på vita duken.