Clint Eastwood har regisserat 2004 års bästa film, i alla fall enligt The Academy of Motion Picture Arts and Sciences, som gav den snart 75-årige Clintan hans andra Oscar för Bästa film förra månaden, liksom Hilary Swank fick sin andra Oscar för bästa kvinnliga huvudroll (hon är för övrigt den tredje kvinnan att ha erövrat detta ibland åtråvärda pris två gånger vid 30 års ålder). Denna gång fick han dela priset med två andra delproducenter, medan han stod som ensam producent (via sitt bolag Malpaso) för De skoningslösa 1993. Men det kan han bjuda på, då han åter belönades med regipriset i år, liksom den där marskvällen 1993.

Själv är jag inte lika knockad som Oscarsjuryn, utan tycker att vad som startar som ett hyfsat boxningsdrama, i halvtid kantrar över till att bli ett typiskt helylleamerikanskt publikkniparpekoral. Den trippelarbetande regissören, producenten och huvudrollsinnehavaren (jodå han nominerades även för en huvudrolls-Oscar, men den gick ju till Jamie Foxx) Clinton Eastwood Jr gör dock här en av sina absolut bästa personporträtt någonsin, och vi får till och med se honom fälla ett par tårar, tänka sig. Det har väl aldrig hänt tidigare? Men det är som regissör han visat sina bästa kvaliteter genom åren, och Million dollar baby är absolut inget undantag. Han låter berättelsen om tjejen från Södern som inget hellre vill än slåss med sina händer leva sitt eget liv, och berättelsen går långsamt fram på sirliga vägar och liksom låter huvudkaraktärerna utvecklas i sin egen takt (medan birollerna - Frankies biktpräst, Maggies familj, Danger Barch - snarare fövandlats till karikatyrer). Bäste skådespelare är förstås eleganten Morgan Freeman i rollen som den luttrade Eddie Järnskrot. Det räcker med ett första möte, sen vet vi redan vad han gjort de sista 50 åren. Så uttrycksfull är han, denne 68-årige gigant vars karriär satte fart först med fängelsedramat Brubaker 1980, och som nu erhöll en birolls-Oscar efter tre tidigare nomineringar.

Hilary Swank är förstås utmärkt i rollen som Maggie, den äkta trailer trash-bruden från Södern, men hennes karaktär förlorar mer och mer i trovärdighet desto längre filmen lider. Jag hade redan från början svårt att köpa hennes bakgrund och orsaken till hennes strävan efter att "bli nåt", om så inom boxningen. Och inte blir det lättare när filmen så tar en dramatisk vändning ungefär mitt i. Det blir helt enkelt lite för mycket av allt, och dramat som lunkat på i sådär lagom, fesljummen takt men accelererat efterhand, förändras nu totalt och fokus förs över på Frankie Dunn (Eastwood), den avdankade boxningstränaren som har så dåligt samvete för att han inte kastade in handduken tidigare i en match för 30-40 år sen där Eddie förlorade ett öga att han gått i kyrkan varje dag sen dess (vem köper det?). Frågan är om de misstag han en gång begick kan repareras, och hur detta påverkar hans syn på förhållandet med sin nya adept, Maggie. Men egentligen förblir Frankie ett mysterium hela filmen, och vi får aldrig veta vad som hände mellan honom och hans dotter, liksom varför Eddie bosatt sig i träningslokalen förblir ett faktum som vi bara ska acceptera. Dessa luckor retar i varje fall jag mig på.

Annars är det just regin och Tom Sterns foto som är filmens stjärnor, medan Clintans egen musik fungerar helt OK som bakgrundsmusik. Tom Stern har en bakgrund som ljustekniker i 20 år (då han jobbade med inte mindre än tolv av Clintans fimer), och debuterade som fotograf med Clintans mediokra thriller Blodspår från 2002. Därefter plåtade han dennes starka drama Mystic River, och med Million dollar baby fulländar han sitt kameraarbete, där han använder sina färdigheter som ljussättare på ett sätt som få behärskar. Han jobbar, typiskt nog, mycket med skuggor, och belysningen får agera inte bara som ljussättare, utan även som stämningsskapare.

Manuset till Million dollar baby står Paul Haggis för, och även om han är en veteran inom TV, är detta blott hans andra filmmanus, efter Crash som han själv regisserade i fjor (en film som bara "försvann"). Filmen bygger på boxningstränren Jerry Boyds kortnoveller Rope burns, som han skrev under pseudonymen F.X. Toole. Efter 40 års refuserande publicerades han för första gången som 69-åring 1999, men avled så 2002, och fick aldrig uppleva succén med Million dollar baby. 

Fotnot: Den 3 april 2005 fick boxningen sitt första, kvinnliga offer då amerikanskan Becky Zerlentes avled av de skador hon tillfogades vid en gala i Denver dan innan. Hon blev 34 år gammal.