Danska rysaren Midsommar utspelar sig till största delen i svenska Gustavsfors i Dalsland eller i dess omedelbara närhet, även om det av nån anledning kallas Hällefors i filmen. Några danska ungdomar har fest hemma i Danmark och firar på vederbörligt vis. Lite sent anländer Christian och hans syster Sofie. Under festen hamnar Sofie på muggen, där hon bryter samman totalt. Utan att någon tar notis därom, tar Sofie livet av sig inför alla närvarande.

Det går två månader, sen är det dags för det traditionella midsommarfirandet i stugan i de svenska skogarna. De firar dock på typiskt dansk vis, där midsommar kallas S:t Hans, och man eldar upp en häxa i stället för att dansa kring en lövad stång. I gänget på fem personer ingår Christian och fyra till, och svenska kassörskan Linn (Tuva Novotny) tillkommer så småningom, ditbjuden av killarna när de köpte folköl och chips i lanthandeln när hon jobbar extra. Denna öl spottar de ut (jag förstår dem...) och benämner den "änglapiss". I danska filmer jämförs nämligen alltid dansk bajer med svensk folköl, som om de inte begrep att det finns riktig öl att tillgå. Medan det i en vanlig, dansk affär finns kanske fem ölsorter - alla danska, som dessutom smakar likadant, det vill säga den där typiska kolsyrerika, ljusa pilsnern - kan du i nästan vilken håla som helst i detta avlånga land välja bland minst 60 ölsorter från hela världen, om inte fler. Detta är ett utslag av det så typiska, danska mindrevärdeskomplexet gentemot Sverige som kanske inte ska diskuteras här.

Christian är på väg att repa sig efter katastrofen, men nu börjar mystiska saker hända, saker som är typiska för denna sorts spökfilmer. Bilens strålkastare tänds av sig själva mitt i natten upprepade gånger. Den nyckelknippa Sofie hade i sin hand när hon dog dyker upp mest hela tiden, även efter att Christian kastat den i sjön. Alla dessa små tecken, plus att det tycks som att skogen är besjälad, att det finns nån sorts väsen där ute som bara Christian känner av gör att de andra undrar om han håller på att bli knäpp. Medan det för Christian tycks allt klarare att detta väsen försöker säga honom något, men vad? Vilket är sambandet med hans systers självmord? Och varför hittas Sofies mössa hemma hos den märklige Persson (Per Oscarsson, som än en gång gör sin numera så uttjatade kuf)?

Denna rysare fungerar oftast hyfsat, med hjälp av finstämd musik och de rätta ljudeffekterna. Historien drar kanske ut lite för länge på det där med nyckelknippan, helst med tanke på att vi i publiken redan tidigt i filmen insett att det är nåt speciellt med den, men OK. Detta är ingen film som chockar, utan mer en sorts mysrysare som med fördel kan ses en mörk vinterkväll hemma i favoritsoffan. De unga skådespelarna fungerar bra, helst den något frånvarande Kristian Leth i huvudrollen. Det blev dock vår egna Tuva som tog hem en nominering för bästa kvinnliga biroll vid nomineringarna till det danska filmpriset Robert, deras motsvarighet till Guldbaggen, vilka offentliggjordes härom dan. Filmen blev bland annat nominerad till bästa ungdomsfilm också, plus att både ljud och musik nominerats.