På kort tid har det nu kommit två komedier som driver med maffian och dess klichéer. På vanligt maner har filmbolagen sneglat på varandras koncept för att hitta en kassakalv. Är det inte hotande meteoriter eller resor till Mars så är det maffiakomik som är på tapeten.

Hugh Grant spelar den engelske auktionsutroparen Michael som är förälskad i lärarinnan Gina. Utan vetskap att hennes far tillhör New Yorks maffia så friar Michael. Gina tackar nej i rädsla för att hennes far ska dra in honom i skumraskaffärer. Efter att han försäkrat henne att han ska hålla sig borta från hennes familj så tackar hon dock ja. Men det visar sig vara lättare sagt än gjort...

En väluppfostrad engelsman dras ofrivilligt in i en brutal maffiavärld. Kan det bli en större kulturkrock? Självklart bjuds det på en hel del missförstånd och situationskomik. Faktiskt så är det riktigt roande att se Grants tafatta försök att smälta in bland hårdkokta gangsters. Bortsett från en pinsamt dålig scen där Grant ska försöka prata som en riktig mafioso, så är det idel underhållande komik vi bjuds på.

Mickey Blue Eyes står sig väl i jämförelse med dess genrekompis Analysera mera. Småleendes sitter man tillfredsställd filmen igenom. En bra bit underhållning för stunden med ett sedvanligt lyckligt slut.