Woody Allens senaste film är en traditionellt berättad historia som utspelas bland de rika och besuttna i England. Jag känner igen den, kanske från The talanted Mr Ripley? Eller från Sliver? Match point handlar om en ung man, tennistränaren Chris, som nästlar sig in i en rik överklassfamilj, via sonen Tom och dottern Chloe. Han charmar hela familjen. Det gör däremot inte Toms flickvän, amerikanska Nola (Scarlett Johansson) med skådespelarambitioner. Föräldrarna har en helt annan flicka utvald för Tom. Redan första gången Chris ser Nola händer något. Han ska bara ha henne, kosta vad det kosta vill. Och det gör det…

Jag funderar på var Woody Allen är någonstans. Nu menar jag inte i rollistan, utan att hans personliga ton saknas. Visste jag inte att Match point var skriven och regisserad av Allen skulle jag inte gissa det. Var är de lätt neurotiska människorna? Den underfundiga och smarta dialogen? Terapeuterna, den judiska mamman, hang-upsen, Manhattan..? Kanske ville han göra något helt nytt, till exempel Melinda och Melinda kändes allt lite blek. Och ur den aspekten har han lyckats fullständigt. Däremot känns historien berättad förut. Anar man inspiration från Brott och straff? Med det inte sagt att historien inte fungerar. Den fungerar lysande. Det finns några olika slags intriger som ofta används. Detta är en av dem. Man kan kalla det fish out of water. Eller kontrast. Någon kommer ny till en miljö där h*n normalt inte hör hemma. Konflikt uppstår. Den är dramats livsnerv. Konflikten kan se helt olika ut. I det här fallet ligger den inte i att den rika familjen ser ner på den fattige unge mannen. Alls icke. De välkomnar honom. Konflikten ligger i Chris personlighet. Han vill ha kakan och äta den. Kan inte motstå, inte avstå.

Kanske hade jag önskat en annan skådespelare i huvudrollen som Chris dock. Jonathan Rhys-Meyers saknar den karisma en kille som han bör ha för att vara trovärdig. Jag undrar vad sexiga Nola ser hos den här lätt träiga killen helt enkelt. Att Chloe blir kär är mer förståeligt, han är en udda fisk i hennes akvarium. Men när Chris kommer under press ökar trovärdigheten markant. Bortsett från det, handlingen drivs framåt effektivt, det ena leder till det andra på ett föredömligt sätt. Tom dumpar Nola, hon försvinner tillfälligt och Chris gifter sig med Chloe, får jobb i hennes fars firma och livet kunde ha lekt När Chris av en tillfällighet träffar Nola igen låter han ingenting stå i vägen. Att ha en affär vid sidan om kan tyckas lättskött för en kille som Chris, men saker och ting ändras. Han får allt svårare att fungera i detta sitt självvalda dubbelliv. Han lyckas sköta jobbet med nöd och näppe. Svårare att förklara alla samtal vid de mest olämpliga tillfällen. Nola sätter press på honom. Chloe tjatar om att de ska skaffa barn. Chris tvingas göra något åt sin situation. Hans nya fina värld är på väg att rämna.

Om tur och otur, illustrerat med en nätrullare. Ramlar bollen på din sida förlorar du, studsar den ner på motståndarens sida istället, vinner du. Vi människor tenderar att lägga för stor vikt vid planering, talang och karaktär, när det i slutänden alltid är turen eller bristen på densamma, som avgör. Match point är en ibland rent thrillerspännande historia med bra skådespelare, ett bra, tajt ochgenomtänkt manus och hög intressefaktor. Jag bryr mig, jag vill verkligen veta hur det ska gå! Vägen som ser ut att vara utstakad rakt åt Helvete för Chris när resan väl börjat, är enbart grundad i hans egna val och oförmåga att motstå frestelser. Har han tur eller otur? Det är en nätrullare!