Master and Commander utspelar sig i början av 1800-talet. Napoleon är på stark frammarsch i Europa och det brittiska skeppet HMS Surprise med kapten Jack Aubrey (Russell Crowe) i spetsen skickas ut till den Sydamerikanska kusten för att göra upp med fransmännen om herraväldet till havs. Men det visar sig bli en Davids kamp mot Goliat, där fransmännens skepp, Acheron, vida överskrider britterna i sjöteknik, vapenkapacitet och besättning. I en inledande drabbning är fransmännen också nära på att sänka HMS Surprise till havets botten. Men i sista stund lyckas "Lucky" Jack Aubrey med hjälp av list, och ett visst mått av tur, undkomma faran och sargad dra sig tillbaka.

Efter att ha fått råsop av denna kaliber hade varje normalt funtad kapten naturligtvis valt att segla tillbaka till säker hamn för att reparera skadorna och hämta nya krafter. Men så är Jack Aubrey inte heller en normal kapten. Istället låter han besättningen provisoriskt lappa ihop skeppet och ger sedan order om att åter bege sig på jakt efter fransmännen. Ett beslut som inte mottas speciellt entusiastiskt av den övriga besättningen. Och mest kritisk av dem alla är Jack Aubreys bäste vän, tillika skeppsläkaren, Stephen Maturin (Paul Bettany). Om Aubrey är den respekterade och stränga kaptenen som är beredd att offra allt för sitt land, är Maturin istället den sanne humanisten som hellre ägnar sig åt läkekonst, djur och växter än att kriga.

En stor del av handlingen ombord på britternas skepp bygger just på den vänskap, och de konflikter, som uppstår mellan Aubrey och Maturin. Visserligen är de oense om det mesta, men i slutändan respekterar de ändå och lyssnar på varandra. Men när Maturin till slut ställer saken på sin spets och anser att de borde återvända till England talar han för döva öron. Och vad mer kan man egentligen vänta sig av en man som ställer sig upp inför sina mannar och högtidligt förkunnar: 
"England is under threat of invasion, and though we be on the far side of the world, this ship is our home. This ship is England".
Patriotiskt så det stänker om det, förstås. Att krigsfilmer svämmar över av patriotiska inslag har historiskt sett snarare varit regel än undantag i Hollywood-produktioner. Men så många fler uttalanden av den här kalibern blir det faktiskt inte. Och tur är väl det.

Det har vi den australiensiske regissören Peter Weir (Truman Show och Döda Poeters Sällskap) att tacka för. Att han är en skicklig regissör är det ingen tvekan om, och visst har han lyckats ganska bra även den här gången. Master and Commander är snyggt filmad och spänningen hålls uppe större delen av filmens dryga två timmar. Russell Crowe gör dessutom en överraskande bra rollprestation. Men tyvärr finns det också ett par mellanpartier som inte är riktigt lika bra, och som drar ner intrycket ganska rejält. Den ena är när Jack Aubrey och hans besättning kämpar för sina liv under en kraftig storm, och den andra när de lägger till vid Galapagosöarna för att skeppsläkaren ska få tillfälle att utforska faunan, medan resten av besättningen spelar cricket. Dessa partier är helt enkelt på tok för sega.

Bättre är det då det verkligen hettar till, vilket det naturligtvis gör i den senare delen av filmen. Kanonerna dånar och både engelsmännen och fransmännen skjuter bort flisor stora som timmerstugor från varandras skepp. Allt ackompanjerat av maffigt ljud och snygga effekter. Förlagan till filmen är för övrigt den serie böcker som Patrick O´Brian skrev om kaptenen ”Lucky” Jack Aubrey och hans vän, skeppsläkaren Stephen Maturin.