Jag antar jag är ursäktad om jag inte kände till Barbro Lindgrens (f. 1937) barnbok från 1969, Loranga, Masarin & Dartanjang, då det tydligen bara blev denna bok. Nu har jag i varje fall sett filmen...på manus av Ulf Stark och i händerna på en rysk regissör i en ungersk animationsstudio har man skapat en knappa timmen lång film om rebellen Loranga (inte olik Svullo, men inte heller olik Dan Ekborg som ju lånat sin röst till denne tehuveförsedda man i sina bästa år, det vill säga runt de 44), hans son Masarin och dennes farfar Dartanjang (Gösta Ekman). För Loranga innebär en stadig frukost en trave bullar med sockrad mjölk till, och skulle det bli några bullar över kan man alltid spela bullhockey i köket med dem.

Loranga vägrar dessutom jobba då detta vore att "förstöra mina bästa år" (så sant...) - och vem skulle då stanna hemma och lyssna på popmusik och fuska i diverse tävlingar och lekar med Masarin? Och reta feber på Arga (kommunal)gubben (en halsstarrig Johan Ulvesson)? Och vem skulle leda in 100 vilda tigrar i lagårn om inte Loranga var hemma och fixade detta - och vem skulle köpa 1.000 korvar (på krita så klart) till dessa rytande katter? Eller bjuda morfar (som tycks vara en uggla som bor i en gran) på pilsner och solrosfrön två gånger om året? Nä, just det...ingen! Sån tur då för Masarin och Dartanjang att Loranga finns, och sån tur för oss att man gjorde denna helfestliga film för små och stora barn...!