”Det skulle ha blivit en hoppfull och vacker berättelse men verkligheten kom emellan.” Något sådant har Lukas Moodysson sagt för att beskriva arbetet med Lilja 4-ever, otvivelaktigt min starkaste filmupplevelse och den film som påverkat mig mest.

Lilja 4-ever är en mycket hemsk och kraftfull historia där vi direkt i filmens första scen får se en misshandlad tjej springandes ute på Sveriges gator och som stannar på en bro där vi kan ana fortsättningen. Sedan förflyttas handlingen tre månader tillbaka i tiden till en liten rysk stad där samma tjej sitter och packar en väska. Hon skall få följa med sin mor till Amerika dit dom skall flytta med mammans nya kille. Men all glädje hon känner inför resan förbyts till stor sorg när hon överges av sin mor som vill åka i förväg och sedan hämta henne efter en tid. Både vi och Lilja förstår direkt att så inte kommer att ske och det är verkligen plågsamt att se hur den 16-åriga flickan försöker stänga in sina känslor och bara ta ett kyligt farväl när mamman reser men att, så fort hon lämnat lägenheten, det brister för Lilja och hon skrikande kastar sig efter bilen som kör iväg och lämnar henne gråtande i en lerpöl.

Det är här i den första riktigt känslomässiga scenen som jag inser att jag inte kommer att kunna värja mig för historien i filmen. Skådespelerskan Oksana Akinsjina är så bra i sitt agerande att trovärdigheten är total och gör att jag förstår hur Lilja känner. Hon försöker dock klara sig själv i Ryssland och umgås med sina vänner men de lämnar henne när ryktet börjar komma att Lilja sålt sig som prostituerad till äldre män när det egentligen var hennes kompis Natasja som höll på med detta. Till slut är det bara en några år yngre kille, Volodja, som håller henne sällskap och dom två försöker tillsammans få dom kalla dagarna att gå. Scenerna mellan Lilja och Volodja är mycket välspelade och det är inte så konstigt att det är just dom två skådespelarna, Oksana och Artiom Bogutjarskij, som är dom enda som har sina namn i filmens förtexter eftersom hela filmen hänger på dessa ungas skådespeleri och det är felfritt och gör att historien blir påtaglig.

Plågsamt påtaglig skall det visa sig när Lilja träffar Andrej som arbetar i Sverige och som föreslår att hon följer med honom dit där han kan fixa jobb till henne. Normalt sett så räknas det som negativt när man i publiken kan förutse vad som kommer att ske längre fram i filmen men då filmen öppnades med scenen av den misshandlade Lilja springandes på en bro i Sverige så gör det att man här redan vet att det inte finns någon räddning för Lilja och man inte kan hoppas på annat än att det skall ske snabbt när man får reda på den hemska sanningen med jobbet i Sverige. Och just känslan av att det inte finns någon räddning för Lilja är vad som känns i hjärtat när jag ser filmen. Jag skulle så gärna vilja att den söta och unga tjejen skulle lyckas i livet men hon blir sviken av den ena efter den andra och jag känner väl till att det är bara i filmens underbara sagovärld som räddningen kan komma på beställning. Som Lukas sade – verkligheten kom emellan. När Lilja springer på bron spelas en låt av Rammstein som heter Mein hertz brennt ("Mitt hjärta brinner") och det är precis så det känns.

Det var ofta som jag kände att jag inte klarade att se mer av filmen men samtidigt insåg jag att jag måste följa med på hennes plågsamma resa för det är historien värd. Och jag kan inte nog hylla skådespelerskan Oksana Akinsjina för det var hennes insatser som mer än något annat gjorde att jag inte kunde värja mig för Lilja 4-ever.