Jag minns Zorro som en av min barndoms hjältar. Jag tyckte nog att han var väldigt cool då han sprang runt i sin svarta mundering och fäktades. I slutet av 1980–talet då min familj bara hade två kanaler så var den gamla svartvita tv–serien som gick en gång i veckan en höjdpunkt. Ännu bättre var det de sällsynta tillfällen då en gammal färgfilm med Zorro kunde gå någon helgeftermiddag. Gamla hjältar rostar tyvärr ibland och då Zorro försvann ur TV-tablån i början på 90–talet så föll han i glömska hos mig. 1998 dammade Hollywood av Zorro igen för filmen Zorro – den maskerade hämnaren som jag inte såg men den här uppföljaren till den väcker gamla minnen till liv.

Anledningen till att den här nya Zorrofilmen kommer nu är nog att Antonio Banderas karriär befinner sig i kris. Om man räknar bort Spy Kids-filmerna så var nog den förra Zorrofilmen den senaste hit han har haft. Att ta på sig den svarta ögonmasken igen är kanske det som krävs för att han ska få sin kapsejsade Hollywoodkarriär på rätt köl igen. Även Cathrine Zeta-Jones som Zorros fru och regissören Martin Campbell är med från den förra filmen.

Den här gången så hotar en gammal mystisk europeisk riddarorden att genomdriva en komplott mot USA samtidigt som Kalifornien röstar om att bli en delstat i unionen. Som om det inte räckte för att ge Zorro huvudbry så får han problem i sitt äktenskap och han måste hålla sin identitet hemlig för sin som tycket att pappan är en ynkrygg.

Legenden om Zorro är vad man kalla för en äventyrsfilm för hela familjen. Campbells regi är lätthänt, snitsig och gjord med glimten i ögat. Det var dessutom länge sedan som jag såg Banderas och Zeta-Jones så här charmiga och inspirerade. Precis som de gamla Zorrofilmerna så innehåller den här en perfekt mix av spänning, action, romantik och kärlek för att göra filmen till perfekt underhållning för stunden. Ett plus är ett fint användande av vackra Kalifornienmiljöer och bra filmmusik i westernfilmtradition av James Horner. Till skillnad från många andra äventyrsfilmer så har den här filmen faktiskt själ och man får hoppas att det inte är sista gången som Banderas drar på sig Zorromasken.