Jag har inte sett originalet, men det är lite sorgligt att följa annars duktige komediennen Reese Witherspoons fall och förfall. Från att tidigare ha utmärkt sig i kultförklarade filmer som S.F.W. (1994), Freeway (1996) och Election (1997), har hon mest gjort ointressanta filmer de sista åren, inklusive lånat rösten till animerade katastroffilmen Svanen och trumpeten.

För Legally blonde 2 är verkligen dålig, en direkt skymf mot publiken som löst biobiljett eller betalat videohyran, kanske rent av köpt den. Reese iträder sig här åter rollen som fjantapan Elle, som nu måste fara till Washington i sin chockrosa Jackie Kennedydress för att försöka få till stånd en lag som stoppar vissa djurförsök. Ett nog så lovvärt initiativ, men det är inte orsakat av någon plötslig insikt eller indignation över hur illa en del djur kan behandlas, utan av det faktum att hon ville bjuda in sin äckliga knähunds morsa till sitt förestående bröllop, men så visade det sig att denna satt inspärrad på ett institut som sysslar just med sådana försök. Ett institut med det i sammanhanget märkliga namnet V.E.R.S.A.C.E.

Ja, du läste rätt. Hon vill bjuda in morsan till sin skitfula ursäkt till hund, en chihuahua i rosa kjol...f'låt, byxkjol! Och för detta måste hon alltså engagera sig i djurens rättigheter och åka till Washington och orera för sin sak. Givetvis får hon problem direkt då hon inte känner till fifflet och rufflet i maktens korridorer i den amerikanska politiken. Det måste till lite lobbyverksamhet först, och lobbying är ju bara ett annat ord för kohandel. You scratch my back, I scratch yours. I en scen sitter hon och tittar på TV, och ser klassiska Caprafilmen Mr. Smith goes to Washington (1939), med Jimmy Stewart som den naive Jefferson Smith som åker till Washington för att engagera sig i en sakfråga, han med. Inte särskilt subtilt, och att ens nämna denna klassiska dramakomedi om en idealistisk mans vedermödor i huvudstaden i detta sammanhang är inget mindre än en förolämpning. Mot oss, mot nämnde James Stewart (1908-97) och mot Frank Capra (1897-1991).

I slutet av filmen beger sig Reese, efter ett oväntat bakslag, ut på det obligatoriska besöket på Lincoln Memorial, den gigantiska statyn av en sittande Abraham Lincoln, och plötsligt står hela advokatkontoret, som för några dagar sen rynkade på näsan åt hennes oskuldsfulla naivitet och fulvulgära kläder, och hyllar hennes relativa framsteg. Då måste man kämpa emot klökreflexerna.

Tidigare i år såg jag henne i Sweet home Alabama, som förvisso var enastående tråkig (och jag hade dessutom oturen att inom en och samma vecka se denna och lika trista I spy...), men Legally blonde 2 är snäppet värre, som ett slag i ansiktet. Legally blonde kostade $18 miljoner totalt att göra. För uppföljaren fick Reese $15 miljoner. Snart är hon lika välbetald som Skandias direktörer - och för ett allt sämre jobb, liksom dessa...