Last supper ”serveras” i en läcker plåtlåda (i form av en klassisk matbricka, reds. anm.), och filmen som är nästan en timme lång är producerad av Bigert & Bergström i samarbete med Filmform, Stockholm. Det här är en mycket intressant och konstnärligt gjord dokumentär om dödsdömda fångars sista måltid. Idén fick sitt upphov då Bigert & Bergström hittade en artikel om massmördaren John Wayne Gacy, Jr. och vad denne beställde för mat innan han fick sin giftinjektion. Filmens upphovsmakare ställde sig frågan: varför man ger en fånge mat när han ändå ska avlivas strax efteråt? Handlar det om barmhärtighet och har den absurda ritualen en religiös betydelse med tanke på Jesu sista måltid?

Last supper är upplagd i stil med ett matprogram på TV där Brian Price, en man dömd till sjutton års fängelse för våldtäkt på ett av sina ex, tillagar den dödsdömde James Beetharts sista måltid i sitt hem i Texas. Price hade blivit utsedd till fängelsekock när han satt inne, då han tillfrågades om han ville tillaga Beetharts mat innan denne skulle påbörja sin korta vandring mot dödsriket. Därefter har Price tillagat hela 200 måltider till fångar, både manliga och kvinnliga, som sedan avrättats med giftinjektioner. Medan han under filmen tillagar en exakt kopia av Beetharts måltid, berättar han om sina tankar och erfarenheter kring ämnet och han har mycket intressant att förtälja. Prices matlagning och berättelse varvas hela tiden med fakta, ofta historiska sådana, om ämnet, samt starka iscensatta bilder och filmiska kommentarer som visualiserar det som sägs. Matlagningen varvas också med intervjuer med diverse initierade människor från olika länder på jorden där dödsstraffet förebådas av en sista måltid. Bland annat får tittaren möta Attah Youth i Thailand. Han arbetade tidigare som fångvakt på Bangkok "Hilton" Prison och var den som fick gå till marknaden och köpa ingredienserna till maten. Youth är till motsats från Price  förespråkare för dödsstraffet, så för honom handlar den sista måltiden om att förhindra den dödsdömde från att återkomma som en hungrig ande och skrämma de levande. Likadan mat som den de dödsdömda får (men sällan äter upp) ges dagen efter avrättningen till en buddistmunk. Via munken och dennes måltid får den döde frid på andra sidan, tror man.

Historierna och livsödena i Last supper är många, inblickarna i diverse kulturer oerhört intressanta och det udda upplägget håller verkligen hela vägen genom filmen. Trots att man instinktivt känner att upphovsmakarna är emot dödsstraffet så förekommer här inga direkta pekpinnar utan man håller sig till ämnet, låter folk berätta och filmen skapar såväl egna tankar och frågeställningar som den besvarar och förklarar många andra. The last supper är helt enkelt en väldigt bra, mycket välgjord, intressant och fascinerande film om ett aktuellt ämne som torde beröra de flesta. Personligen tycker jag att alla vuxna borde se den här filmen, oavsett moralisk ståndpunkt gällande ämnesvalet, och själv kommer jag garanterat att både se om den och visa den för personer i bekantskapskretsen.