Titeln säger allt. En kvinna och en hämnd är historiens nav. I denna avslutande del av Chan-wook Parks hämndtrilogi (efter Hämnarens resa och Old boy - Hämnden) handlar det om Geum-Ja som, blott 19 år gammal, döms för att ha kidnappat och mördat en femårig pojke. Under sina 13 fängelseår planerar Geum-Ja att sona sina synder och att med hjälp av sina vänner se till att den person som försatt henne i denna situation får sitt rättmätiga straff. Lady Vengeance rivstartar i ett högt tempo och abrupta hopp dels i tiden och mellan olika karaktärer och i början är total förvirring oundviklig. Det är omöjligt att få överblick över alla karaktärer och händelser, men när man väl vant sig vid detta och när man får så många olika bitar att man börjar kunna foga ihop dem, så byggs klarheten i detta pussel upp.

Filmen är otroligt spretig och växlar mellan action, thriller och drama, och snurrar in sig i stickspår i historien - bland annat när Guem-Ja söker upp sin förlorade dotter som adopterats av ett australiensiskt medelklasspar - men det tippar aldrig över åt något håll och ingenting känns sökt utan snarare oerhört befogat. Man sitter säker i Parks regi där han berättar historien med ett vitalt bildspråk och väl avvägda tempoväxlingar. Humorn är morbid, våldet brutalt (dock inte osmakligt), och under en lång period känns Lady Vengeance som en otroligt cool film. Man har undvikit det överspel som ofta är typiskt inom den sydostasiatiska filmen, och skådespelarinsatserna är rätt igenom helgjutna. Och framåt slutet händer det plötsligt något. Park drar på överväxeln, drar till med en vändning och förvandlar Lady Vengeance till något mer än bara en läcker rulle. Tempot sänks, men nerven ökar i form av intressanta frågeställningar som gör att filmen fungerar på flera olika nivåer.

Hämndhistorier har man sett hundratals av, men Lady Vengeance håller sig på ett plan som är något extraordinärt. Om man bara hade släppt schabloniseringen av filmens bad guy längre in i historien (i början är detta nödvändigt för filmens struktur), så hade Lady Vengeance kunnat vara en filmhistorisk milstolpe. En suverän film är den likväl och en ypperlig avslutning på denna trilogi om vedergällning.

Fotnot. Denna recension publicerades första gången den 26 november 2005 i samband med Stockholm International Film Festival.