Mitt matinéfilmshjärta får sig en mindre chock vid åsynen av Stephen Chows senaste verk. Den är helt enkelt så fasansfullt underhållande att jag blir tvungen att se om den dagen efter. Och då flagnar den tyvärr en aning. Precis som i Chows förra, Kung Fu Soccer, är det den lilla människans triumf över självgoda kanaljer som är navet i historien. Men istället för en genomsympatisk hjälte, är Chows karaktär Sing denna gång en småtjuv som strävar efter att bli värre. När vi första gången träffar honom och hans snälle sidekick, låtsas de vara medlemmar av det beryktade yxgänget för att nalla till sig en gratis klippning. Tyvärr muckar de gräl i en idyllisk bakgata där de till synes fridfulla invånarna är långt ifrån försvarslösa. Snart är riktiga yxgänget inblandat och ett oväntat nederlag för deras del genererar i sin tur en hämndintrig som bäddar för en massa kung fu-action.

Under den första halvtimmen av Hustle demonstrerar Chow en förtjusning i sitt hantverk som verkligen smittar av sig. I en brutal och oerhört charmig musikalpresentation av yxgänget får vi bevittna ett 40-talets Shanghai kondenserat till ett Caponeskt gangster-Chicago. Därefter förflyttas vi till idylliska andra sidan av stan i vad som närmast kan beskrivas som en blandning av Roger Rabbit och Charlie Chaplin. När actionsekvenserna börjar dominera är det i sin tur Shaw Brothers-shaolin genom ett filter av Chuck Jones (Hjulben & Gråben). Tempot är vansinnigt, men inte utan andningspauser. Humorn är utflippad, fast med stora grader subtilitet. Chow har full koll på att delar av publiken känner igen Shining-referensen, medan han behagar resten med en grundläggande slapstick-komik som är omöjlig att värja sig mot.

Men som jag nämnde i inledningen är Hustle en film som vinner enbart på första upplevelsen och att man saknar förkunskap om vad som komma skall. Intrigen bjuder inte på någon nämnvärd substans utöver att driva kung fu-fighterna i excess. Vissa delar av den känslomässiga intrigen, vilket erinrar ganska mycket om Kung Fu Soccer, är ganska banal och skrattretande på fel sätt. Enbart när Stephen Chow låter sin ganska lågmälda humor ta täten är det riktigt roligt. Och charmen hos hyresvärdparet (Wah Yuen, gammal stand-in åt Bruce Lee, och Qui Yuen, vars senaste filmroll var som ung martial arts-tös som räddar Bond i Mannen med den gyllene pistolen) går icke att ta miste på.

Förväntar man sig av Hustle en välstrukturerad och spännande kung fu-gangsterrulle blir man nog en aning besviken. Är man dock inställd på ett finurligt, energiskt och charmigt matinéäventyr utan en tanke på realism så är det sannerligen årets film!