Den lovande, unge regissören Josef Fares första långfilm, Jalla Jalla, blev rättmätigt hyllad och en stor publiksuccé och många var förväntansfulla på vad han skulle göra härnäst. Och nu är den så här - Kopps. Och svaret på frågan på vad Fares skulle göra får bli - ha kul helt enkelt.

Filmens handling är förlagd till en lugn liten svensk småstad där livet rullar på precis på samma sätt dag efter dag och som är förskonade från all form av brottslighet. En situation som borde vara idyllisk för alla, utom för stadens poliskår när det kommer ett besök från storstaden som berättar att stationen skall läggas ner. En chock för poliserna som under åren blivit som en familj. Men så kläcks en idé: att fabricera lite brottslighet för att bättra på statistiken lite. Och detta resulterar i några guldkorn som man skrattar länge och gott åt.

Tyvärr är det också så att bitarna mellan lustigheterna känns som transportsträckor och det är lite jobbigt. Men guldkornen är ändå så lysande att det är värt det och filmen är klart sevärd. Av skådespelarna i filmen är det Torkel Petersson som får möjligheten och utrymmet att dominera som den filmtokige polisen som Ally McBeal-fantiserar om att hans Benny the cop är "half man - half superman" och vars största bekymmer är att ingen vill kalla polisbilarna för radiobilar. Riktigt underbart kul.

Det har sagts att man kunde vänta sig något bättre och mer originellt av Fares än vad han presterar i Kopps men filmen har en stark känsla av att han haft jättekul när han gjorde den och dom mer genomarbetade filmerna kommer nog så småningom.