2002 visade SVT filmaren Johan Löfstedts annonserade dokumentär Konspiration 58. I den berättades historien om den något hemliga organisationen Konspiration 58 som ihärdigt hävdade att fotbolls-VM 1958 aldrig ägt rum i Sverige. Att matcherna i själva verket sändes från Los Angeles i USA och var ett välgregisserat, hemligt testförsök av amerikanska underättelseorganisationen CIA som, i samarbete med internationella fotbollsorganisationen FIFA och och TV-industrin, hade i uppgift att testa TV-mediets möjligheter som politiskt vapen. Varvat med intervjuer av flera av dåvarande medlemmarna i svenska fotbollslandslaget följer Löfstedt författaren och fotografen Bror Jacques de Waern, som i sin bok The Football Conspiracy hävdar att VM-arrangemanget aldrig ägt rum. Tillsammans med slagkraftiga bildbevis med märkliga hus som inte finns i Ullevis horisont, matematiskt uträknade skugglinjer och internationella konspiratationsteorier hamras möjligheten om faktumet metodiskt och systematiskt in i tittaren. Att det faktiskt fanns hela 50 000 betalande i publiken på Råsunda i finalmatchen mellan Sverige och Brasilien avfärdas med ett stenhårt "men det finns ju inga trovärdiga vittnen". Resultatet blev över all förväntan. Det skapade en folkstorm av reaktioner som ringde ner SVT:s växel och mejlade in till SVT Dramas desk med följdfrågor; "Kan detta verkligen stämma?", "Hur kan ni påstå något sådant?", "Jag visste det! Äntligen någon som vågar erkänna det!".

Det fanns bara ett litet problem med dokumentären - den var genomfalsk. Det var dels ett isande medvetet projekt av filmmakarna för att testa sin publiks reaktioner i form av förnekare, dels ett modigt genomförande av SVT som vågade råljuga för sina egna licensbetalare. Absurditeten skriker på högsta växel, men det subtila filmhantverket är på en sådan genomarbetad nivå att det sakta planteras ett frö av tvivel. På många sätt följer Löfstedt en propagandistisk strömning där det med rätt musik, en illasinnad redigering och en trovärdighet som skänks av att flera av de mest centrala figurerna inom både dåtidens och nutidens fotbolls-Sverige medverkar, åstadkoms ett skrämmande verk som säger lika mycket om mediets sprängkraft som människans godtrogenhet.

I samband med inspelningarna av Konspiration 58 fick Löfstedt även nys om de Waerns 297 stycken dubbel-8 rullar som han filmat i Stockholm mellan 1959 och 1971. Detta väckte genast Löfstedts nyfikenhet, och resultatet blev den surrealistiska filmen Kometen, bland annat vinnare av förra årets 1 km-pris vid Stockholms Internationella Filmfestival, och även visad i Cannes. I nästan en halvtimmes tid får vi följa faktumet - en komet är på väg mot jorden, och domedagen är nära. Denna film visar ännu en gång Löfstedts fantastiska förmåga att skapa en historia på falska grunder - själva kärnan i allt filmskapande. Med musik av Leif Jordansson är det en skrämmande magkänsla som skapas. Kometen är dock den svagare av de två filmerna på grund av sin egen ambition. För alla andra än rent garvade cinematiker kan den te sig en aning torr och långsam - men för de nyss nämnda är den rena rama julafton i skuggan av filmkonstens ingenjörskap.

De här två filmerna visar på att Johan Löfstedt inte bara är en av Sveriges just nu mest intressanta filmskapare - utan även en av de viktigaste. Man kan rent av säga att Löfstedt är landets just nu bästa (konstnärliga) lögnare. DVD:n erbjuder också ett i svenska mått mätt bra extramaterial. Till Konspiration 58 finns en featurette där människorna bakom filmen diskuterar den genomslagskraft som filmen faktiskt finns, och visar flera förlängda versioner där det fastslås en gång för alla, om man tvivlar på det faktum att filmen faktiskt är en mockumentär, att alla de personer som framträder i egenskap av sig själva faktiskt spelar fiktiva versioner av sina egna personer. Till Kometen finns hela två kommentatorspår samt ett lite halvkrystat samtal mellan Löfstedt och Bror Jacques de Waern. Med tanke på att det faktiskt är två kortfilmer på DVD:n så är det imponerande att extramaterialet är minst lika långt som själva filmerna. Trendsättande, någon?