Minns ni när Stockholm gick under på 60-talet? Nej, jag snackar inte om Klarakvarteren som försvann. Inte heller när Kenta och Stoffe ”förstörde” turisttillströmningen till nybyggda Plattan. Nä, självklart snackar jag om den stora kometen som ödelade hela staden 1965. Nja, de flesta av er som läser recensioner på denna sida var väl inte ens födda då, inte ens jag själv, så det är inte så märkligt att det är bortglömt. Men tack vare Johan Löfstedts grävande i Bror Jacques de Waerns filmarkiv kan vi nu på Zitas Kort & Gratis-visningar se när apokalypsen slog till på hemmaplan.

Nja, vi kanske ska hejda oss ett tag. Bror Jacques de Waern? Var inte det den där gubben som sa att hela fotbolls-VM 1958 var en stor bluff? Att det aldrig ens inträffade? Jo, just det – densamme. Han är drivande bakom Konspiration 58-rörelsen, som maj 2002 sände en dokumentär på SVT om bevisen som talade för mästerskapets icke-existens. Självfallet en bluff, men en ganska angenäm sådan som säkert fick en del konspirationsfreaks att gå i taket. Men på ett mer relevant plan var det (som jag ser det) en satir över den historierevisionism som godtyckligt spökar till då och då. Ibland kan det ske som i politisk propaganda där partier omdefinierar vallöften i efterhand, ibland kan det röra sig om betydligt värre förnekelser. Med Löfstedts Konspiration 58 sattes filmens dokumentära möjligheter under lupp och påvisade vilken makt över mänskligt förnuft bilder kan inneha.

Vad det gäller Kometen finns det inget syfte att lura publiken. Snarare blir det ytterligare en demonstration av dokumentärmediets kapacitet. Om Löfstedt (och de Waern) hade varit ute efter att lura åskådaren, hade de antagligen valt en mindre anspråkslös (och eventuellt möjlig) händelse samt nyttjat ännu mer manipulation. Filmen bygger på 297 stycken dubbel 8-rullar inspelade mellan åren 1959 och 1971. Det är Stockholmsmiljöer, mycket Södermalm och Gamla stan, och en hel del människor som talar till kameran och den kameraman som står där bakom. Klippen visas utan ljud och som en stumfilm klipps det in pratrutor där alla citaten berör den komet vars ankomst stadens löpsedlar basunerar ut. Dock har man ej klippt in text på existerande löpsedlar utan istället fylls hela bilden av nyskapade löpsedelsskyltar.

Leif Jordanssons musik är till en början anakronistisk och skulle kunna höra hemma i den 60-talsmiljö som skildras. Men mot andra halvan av filmen när undergången närmar sig, blir den än mer impulsiv och beat-baserad och känns betydligt mer nutida. Musiken blir en väldigt dominerande del av filmen och är snarast fejkhistoriens tyngsta kompanjon. Tillsammans med de påhittade citaten skiftar den innebörden av filmklippen och som den Stockholmsromantiker jag onekligen är, blir resultatet ganska spännande. Med viss måttlighet anser jag att omkonstruktioner av gamla filmklipp ofta kan bli lyckade. Bra bevis på det är väl t ex Zelig, Forrest Gump, Forgotten Silver m.fl.

Vad som sker i Kometen är såväl en lustig mytologisering av Stockholm som miljö och tidsgestalt, men också under ytan en symbolisk koppling till just ombyggnaden av staden som ägde rum på 60-talet. Många tårar har fällts i litteraturen om skördandet av de gamla city-kvarteren, oftast till leda för oss som aldrig upplevde dem. Men i Johan Löfstedts film sker istället en sagoversion av händelsen. En domedag där katastrofen är ögonblicklig istället för den långa process som den verkliga förändringen innebar.

Den harmoni som präglar just mitten av filmen med de vackra solnedgångarna över stadssilhuetterna är otroligt vacker. Tidsdokumentationen är otroligt snygg, speciellt i uppvisningen av människor – alla de söderkisar som är mest framträdande i filmen. Människorna är oftast lodisar eller gatufolk, fula och nerdekade, människor som likt de som tvångsförflyttades från Lugnets industriområde för några år sedan, inte skulle ha råd att bo kvar på dagens Söder. Stundtals blir komethistorien lite övermäktig denna symboliska innebörd och tenderar att bli för mycket science-fiction. Men när den lyckas balansera på båda plan är Kometen en mycket roande filmupplevelse.