Från Disneys senaste storhetsperiod på 1980-talet har fallet varit tungt. Jag menar, från fantastiska Lejonkungen (1994) till usla Pocahontas på ett år, det är ett rejält fall. Och så fortsatte det hela 90-talet, med den ena produktionen sämre än den andra. Sen kom Pixar och Toy Story, och lyckan vände. Fast nu har ju samarbetet dem emellan brutits (eller rättare: det har inte förlängts, men jag tror inte sista ordet är sagt där, Pixars Steve Jobs inväntar väl bara på att Michael Eisner ska sluta som VD på Disney, vilket han gör 2006). Disneys egna filmer blev också bättre, med titlar som Tarzan (1999) och Kejsarens nya stil (2000).

Just den senares säregna stil lockade säkert en lite annan publik, renons som den var på gullegull och fjäsk för småttingarna. Den var rolig helt enkelt. Kogänget (Home on the range) går också i nån sorts 50-tals-retro, med lite halvfula karikatyrer snarare än personligheter, och stilen är även den här gången den lite vuxnare komedins, om än inte lika utpräglat som med Kejsarens nya stil. Dock är den alldeles för hysterisk emellanåt, då tempot är lika uppskruvat som i de tecknade kortfilmerna från förr; Tom & Jerry, Gråben & Hjulben och liknande. Det tempo man använde i en sexminuters kortfilm passar illa för en långfilm (som inte är så lång, bara 76 minuter, inklusive låånga eftertexter...), och det frestar humöret emellanåt med alla upptåg, allt skrik, allt tjo och allt tjim.

Kossorna Maggie, Calloway och Grace vill försöka rädda farmen (Maggie's farm...?!?) de bebor genom att sätta fast den joddlande boskapstjuven Alameda Slim (vars röst en Randy Quaid i högform står för) och använda belöningen till att betala banklånen åt husmor. Slim sjunger i stil med Slim Whitman, ni vet han som ylade Indian love call så de groggy marsianerna åkte hem i Tim Burtons Mars attacks! (1996), och det är inte grant. Det hela resulterar i psykedelisk squaredance med kossor i neonfärger. Mot sig har korna bland annat prisjägaren Rico som också är ute efter belöningen. Auktionen för farmen hålls lustigt nog den 24 september, samma dag som Sverigepremiären i fredags, och givetvis slutar det lyckligt för de rapande grisarna, Roseanne Barrs feta Maggie, Judi Denchs kloka kossa Calloway och Jennnifer Tillys kviga Grace med den alltid kåthesa rösten.