Knowing är den fulländade sf-thrillern, ett fullvuxet science fiction-drama för en fullvuxen publik. Och med det menar jag inte att ungdomar ej ska göra sig besvär - tvärtom! Jag menar bara att regissören Alex Proyas, tillsammans med manusförfattarna, tar både genren och publiken på allvar och levererar en hyfsat trovärdig undergångssaga som inte har ett smack gemensamt med alla tramseböx-filmer som Hollywood sket ut under en tioårsperiod - från Independence Day 1996 och  Armageddon två år senare, till The core (2003) och The day after tomorrow (2004). Efter denna våg (ha-ha) av katastroffilmer kom - i sedvnlig ordning - parodierna; Disaster movie, Epic movie och snart 2012-ish: The day the Earth bent over. Jaja, ett gott skratt förlänger käften.

I Knowing är Nicolas Cage astrofysikern John, änkling och ensamstående pappa till Caleb, 8. Johnny dränker sina sorger i arbete och alkohol, samtidigt som han lider av att se Caleb sakna sin mamma så mycket. På Calebs skola ska man en dag öppna en så kallad tidskapsel, i det här fallet en rejäl stålcylinder som skolans första rektor en gång lät gräva ner för exakt 50 år sedan. Såna tidskapslar hittas lite här och var - alltifrån enkla hälsningar inmurade av snickare på ett husbygge, och som brukar hittas vid rivningar, till digitala meddelanden på en guldskiva uppe i en av NASA:s sonder, på väg ut utanför vårt solsystem. Jag är själv med i denna då alla som ville kunde skicka in sin namnunderskrift till NASA i Houston nån gång på 1980-talet. Så stöter du på en sond (troligen hette denna också Voyager, plus en siffra) vid någon av dina kommande resor till yttre rymden kanske du hittar en hälsning från mig...

I filmens tidskapsel är det en massa teckningar från småskolebarn 50 år tidigare som siat om hur deras framtid kommer att se ut. Och så ett brev med enbart en massa sifferkombinationer som hamnar i Calebs händer. Ett meddelande som Johnny av en slump (vetenskap bygger på slumpen och en hel del tur...) får syn på, och snart ser ett mönster då han försöker tolka siffrorna. Alla utom tre kombinationer passar som datum för diverse naturkatastrofer och stora olyckor ärlden över de senaste 50 åren, samt antalet dödsoffer. Den därpå följande kombintionen tyder på att en katastrof/olycka ska ske dagen efter, alldeles i närheten, medan den näst sista kombinationen tyder på att något liknande ska inträffa en månad senare, i New York City. Hur den tredje och sista kombinationen ska tolkas är inte lika lättförutsägbart, men när mystiska figurer börjar förfölja Caleb och liksom viska varningar till honom, samtidigt som Johnny får tag på dottern till den flicka som en gång nedtecknade dessa märkliga sifferkombinationer, då står det ganska snart klart att tiden är på väg att rinna för oss alla.

45-åriga egyptiern Alexander Proyas, uppvuxen i Australien, regidebuterade 1989, och 1994 kom stilistiskt säkra The Crow, vilken han följde upp med fantastiska Dark City fyra år senare. För fyra år sedan gjorde han så storfilmen (åh, vilket uttjatat och urlakat ord...!) I, robot, en megasuccé världen över (den var dock även megadyr...) och därför föremål för en uppföljare nästa år. Dock har Proyas, som så många regissörer idag, en gedigen karriär som både rockvideofilmare och reklammakare bakom sig. Knowing är bara hans sjätte film, och härnäst ska det visst bli en vampyrfilm (med arbetsnamnet Dracula Year Zero). Hoppas det inte dröjer fyra år till premiären, bara. Och hoppas han hanterar ämnet lika seriöst som han hanterar detta med tro och religion kontra exakt vetenskap och sunt förnuft i Knowing. Som fysiklärare börjar Johnny tvivla på om allting verkligen har stöd i vetenskapen, eller om allt kanske redan är förutbestämt, så kallad determinism.

Hade en som Steven Spielberg fått regissera Knowing, hade det blivit en sentimental historia, badande i motljus och full av falska förhoppningar och duktiga, amerikanska vardagshjältar som fixar allt, och alltid är beredda på att dra en vits medan de gör det. Och tänk - hemska tanke - om en stenstod som Bruce Willis agerat i huvudrollen och rensat upp i skiten med en M-16 i vänster hand, och en cigarr i den högra. Huvva. Alltid lika mångsidiga Nicolas Cage - här i sin bästa Christopher Walken-frilla - är filmens, jämte Alex Proyas och manusförfattarna Ryne Douglas Pearson (debutant vars roman Simple Simon faktiskt blev till Bruce Willis-filmen Kod Mercury 1998...) och Juliet Snowden (Boogeyman), enda stjärnor, om vi nu bortser från solen. Och det är gott så. Vad det är som är så bra med Knowing? Gå och se, så får du veta!