Polanskis långfilmsdebut innehåller väldigt mycket av vad som skulle uppenbara sig i hans senare verk – maktspel, förförelse, småsinthet och en finurlighet i att låta små utrymmen kännas ännu trängre. Till Krzysztof Komedas jazziga toner presenteras vi för det gifta paret Andrzej och Krystyna som bilar ner till marinan för en söndagsseglats. Mitt i vägen dyker en ung man upp och får dem nästan att köra i diket. Andrzej tar illa upp, men låter ändå ynglingen lifta med dem ända ner till sjön. Väl framme har deras milda antagonism redan växt sig större – Andrzej ser enbart vårdslöshet och bohemiskt överflöd i den unge studenten, medan hustruns blickar avslöjar en latent åtrå. Överraskande nog bjuder Andrzej ändå med ynglingen på båttrippen, helt enkelt för att lära honom en läxa eller två.

Den intrigmässiga ramen i detta förstlingsverk – att låta två gifta karaktärers liv vändas omkull av en främling – har Polanski senare i sin karriär repeterat ett par gånger; kort därpå i den brittiska produktionen Djävulsk gisslan och drygt trettio år senare i den strama Döden och flickan. Som i de senare filmerna finns här också en tvetydig relation att börja med. Det skiljer många år mellan Andrzej och Krystyna och redan i bilfärden innan de ens mött den unge mannen anar man vissa motsättningar. Senare blir också ynglingens kritiska betraktelser av den korthuggne Andrzej välkommet av Krystyna. Maktspelet i övrigt är sorgligt nog en aning tunghäftat. Även om Kniven i vattnet är en dialogdriven film – sammankopplat med det begränsade utrymmet på segelbåten – så går idéerna stundtals en aning på tomgång. Speciellt Andrzejs karaktär är lite för tråkig och endimensionell för funktionen att bli avslängd sin höga häst. Den spirande sexuella lockelsen mellan Krystyna och liftaren är förvisso taktfullt skildrad, men blir heller aldrig ordentligt engagerande.

Där Kniven i vattnet snarast vinner poäng är i bildberättandet. Om man sett ett gäng av Polanskis tidiga kortfilmer vet man att han gillar både de små ytorna och det raska tempot. I filmandet av denna segelbåt som förståeligt inte bjuder upp till dans med ett kamerateam, så lyckas Polanski ändå triumfera med just miljö och fartfylldhet. Det uppstår aldrig någon konsekvens i var kameran befinner sig. Och även om dramat utspelar sig på en liten båt, förmedlar Polanski stämningen av just ständig rörelse – såsom bör infinna sig till sjöss.

Kniven i vattnet blev kritikerrosad och prisbelönt när den kom. Antagligen främst för dess bildmässiga innovationer, men säkerligen också för dess vågade sexuella laddning. Hade kritikerna dock sett den som den övningsfilm den idag ger känslan av, är det oklart om den fått samma rykte. Varenda en av de filmer Polanski skulle göra under 60-talet kom nämligen att toppa hans debut.