Jag skriver helst om filmer jag tycker om då jag aldrig tyckt om att skriva om sånt jag ogillar, så återigen har jag återupplevt en filmisk liten pärla som till och med i vuxen ålder (är man det vid 26 år?) får mig att hoppa i soffan för att det helt enkelt är lite FÖR spännande. Jag kan tillägga att det är en del grova spoilers, eller i alla fall sådan info som kan avslöja mycket indirekt, i denna lilla recension.

En mörk natt blir Page Forrester brutalt mördad i sin säng av en svartklädd mördare med huva och otäck jaktkniv. Han sprättar upp henne och skriver ”BITCH”på väggen med hennes eget blod. Även en av husets anställda blir knivhuggen till döds. Givetvis, vad annars, blir maken Jack Forrester (Jeff Bridges) anklagad för mordet och det ser väldigt mörkt ut. Men som räddning får han den fd brottsåklagaren Teddy Barnes (Glenn Close) som genast vänder upp och ner på fallet och hittar saker som man missat tidigare. Under tiden så blir hon kär i Jack samtidigt som hon allt mer frågar sig om hon kan lita på honom eller inte.Till sin hjälp har hon den slitne och alkoholiserade fd brottsutredaren Sam Ransom (Robert Loggia) som förutom att vara den typiska pappa-gestalten också kommer med en del smarta små inlägg i rättegång och undersökning.

För manuset till denna thriller står den ständigt utskällda, och stundtals underskattde, Joe Eszterhas, och han leverar med råge. Liksom en annan film jag såg nyligen, Fear is the key, så lutar sig även den här filmen mot ett mycket stabilt och genomtänkt manus. Vi måste hela tiden hålla ögonen öppna, lyssna ordentligt på dialog och avväga vem som talar sanning eller inte. Att sedan karaktärerna är väldigt mänskliga och otroligt fint spelade av ett gäng proffs gör inte saken sämre. Joe har skrivit ett utmärkt manus här. I världsklass. Han har väl kanske intedirekt utvecklat sina talanger sedan dess, men jag har i alla fall aldrig haft tråkigt åt något av hans manus. Basic Instinct är väl det bästa han har skrivit förutom detta. Historierna i sig påminner inte så lite om varandra och även där så gäller det för oss tittare att verkligen hålla koll på vad som händer. Kanske inte så otroligt orginellt, men väldigt underhållande och välskrivet. Det som betyder något i längden alltså.

Robert Loggia blev nominerad för en Oscar som bästa biroll, men tyvärr vann han inte det vilket han borde ha gjort. Jag tror nog det är en av hans mest levande och bästa rollprestationer någonsin. Jepp, jag tar i så att det stänker om det, men det får ni leva med. Eftersom regissören Richard Marquand har haft ett sådan ståtligt manus att gå efter så håller han även i historien väldigt strikt och det hela flyter väldigt lätt. Slutet är både spännande och byggs upp på ett sätt så att det kan vara svårt att avgöra hur det slutar, nästan bokstavligen till sista bildrutan. Jag såg denna som barn och tyckte den var otroligt läskig. Nu när jag såg om den så visste jag ju hur den slutade, men ändå blev jag skeptisk på slutet och funderade om jag inte mindes fel. Och för mig är det ett väldigt gott betyg på en väldigt bra film.