I Keeping mum är Rowan Atkinson den försynte prästen Walter Goodfellow, sällsynt slätstruken och trist själasörjare i en församling på mindre än 100 personer. Hustrun Gloria (Kristin Scott Thomas) längtar efter uppmärksamhet och lite rajtan-tajtan, nånting den gode Walter knappt kan stava till. Samtidigt är sonen Peter hackkyckling i skolan, medan 17-åriga dottern Holly gökar lite varstans, gärna med nya partners varje gång. Uppmärksamhet - och sex - får Gloria vad det lider av den amerikanske tennisinstruktören (Patrick Swayze), som dock kastar än hungrigare blickar efter Holly. In på scenen träder så den nya hushållerskan, Grace (Maggie Smith), en äldre dam som just släppts ut från dårhuset efter att 40 år tidigare ha haft ihjäl båd' man och älskarinna, nånting vi - men inte familjen Goodfellow - vet. Så när grannens folkilskna, bjäbbande hund plösligt en kväll tystnar inser vi vad som står på, liksom när grannen själv försvinner. Gloria är igång med sitt gamla värv igen...

Keeping mum, med sin svarta humor, är en sorts uppdaterad version av Mary Poppins, men inte ens den engelska komedins Grand Old Lady, Maggie Smith, 71, kan rädda denna film från att haverera, helt enkelt därför att den inte är särskilt rolig. Humorn känns både ansträngd och påklistrad, och man ösnkar att de tagit ut svängarna lite mer. Även Rowan Atkinson är alltför nertonad för att hans fans (jag tillhör dem icke...) ska uppskatta denna film, varför betyget får bli Underkänt.