Syftet med denna remake av Torgny Wickmans (1911-97) succé från 1969 (läs om den här) är "att underhålla, väcka känslor och skratt, upplysa och skapa förståelse för sex och relationer" allt enligt pressreleasen. Väldigt ambitiöst, och knappast i paritet med slutresultatet som snarare är en djupt kommersiell mjukporrfilm, och med lika dålig bild som i de flesta av dagens porrfilmer.

Det märkliga är att remaken från 2004 är mycket blygare och blygsammare än originalet, där det minsann knullades rejält mest hela tiden. 35 år senare är det den nya prydheten som regerar, och vi får nöja oss med en fejkande Regina Lund, och några fnittrande ungdomar som mest småhånglar och snackar. Tja, Regina Lund har ju fejkat som skådespelare i alla år, och lurat de flesta - så varför inte fejka samlag? Annars har de bägge filmerna inte mycket gemensamt, mer än att de har samma producent, den idag åldrade Inge Ivarson (som återutgivit sina gamla filmer i samarbete med Klubb Super 8, kontakter som lett till möjliggörandet av denna remake), samt att idag lika genomtrista läkaren och sexologen Maj-Brith Bergström-Walan och lite mindra trista Kim Anderzon bägge är med igen. Inte för att det på något sätt skulle vara nåt positivt, men i alla fall.

Filmenär utformad som nån sorts dramadokumentär, där "vardagliga" scener med programledaren Stella Måne (Regina Lund) varvas med scener från hennes pratshow, ett sånt där "Förlåt mig"-program där man ber om ursäkt direkt i TV för att man är en idiot. En av dessa ursäktande tjejer är barnbarn till Bert-Åke Vargs rollfigur, och vips får vi se när han försöker ragga upp Kim Anderzon på krogen. Vilket bara tar ett par sekunder - Kim är lätt på foten - men sen får han problem där hemma med sin dingeling, vilket resulterar i en spark i röven från Kim. Förståeligt. För att visa att filmen är "på", att det är 2004 och inte 1969, bjuds vi - förutom på pensionärssex med Varg och Kim - på både lesbiskt sex, bögsex, invandrare som har sex (!), samt handikappsex. Fast vill du se en sexfilm att bli kåt av föreslår jag att du hyr en riktig porrvåffla. Men vill du få dig ett gapskratt eller två, ska du helt klart se Kärlekens språk, anno 2004. Om 35 år kanske nån gammal, nostalgisk filmklubb återutger den på DVD, men då har kanske DU tappat lusten...