Jane Austens roman Stolthet och fördom, om en kvinnas livsvillkor i det viktorianska England, har inte bara varit en viktig byggsats i kvinnobefrielsen. Den är också en förlaga till oräkneliga dramatiseringar och tolkningar, däribland BBC:s TV-serie med Colin Firth som den stele Will Darcy och Jennifer Ehle som Elizabeth, samt även den omåttligt framgångsrika Bridget Jones-franchisen som rippat konceptet rätt av. Till och med Laurence Olivier gjorde en version redan på 1940-talet, och till vintern kommer en ny version, Stolthet och fördom, denna gång med Keira Knightley och Matthew MacFadyen i huvudrollerna. Därför är det med någon slags halvmiserabel inställning som jag tar mig an Skruva den som Beckham-regissören Gurinder Chadhas tolkning av samma roman, nu med den något annorlunda tituleringen Bride and prejudice, på svenska Kärlek och fördom. En inställning som snabbt avfärdas som rena dumheten. För vad som i mångt och mycket är en grundläggande romantisk komedi är på en och samma gång även en intressant fusion mellan det västerländska och det indiska, den så kallade Bollywood-filmen; en dramaturgisk och estetisk sammansmältning som är mer än bara sin genre.

Historien om överklass-Darcy och den till ett lägre kast hörande Lalita Bakshi är klassisk, och handlar i stort sett om två unga människor som träffar varandra, avskyr varandra från första stund men som inte kan sluta tänka på varandra - och vars förhållande kantas av komplikationer. Men filmen bjuder på en intressant diskussion kring den indiska traditionen om arrangerade äktenskap, och uppvisar ett imponerande kameraarbete med fascinerande åkningar och en läcker och naturlig klippning. Att sedan ha en film som visar upp generöst av de vältränade, manliga huvudaktörernas bara överkroppar, men inte tillstymmelse till kvinnlig hud, är även det uppfriskande. Och, som seden bjuder inom den bollywoodska filmen, är detta en film med undersköna skådespelare vars eviga kärlek leder till kramar, men aldrig en endaste kyss. Och detta från en kultur som gett oss erotiklexikonet Kama Sutra...

Kärlek och fördom, en tarvlig svensk översättning jämfört med den skämtsamma, engelska titeln Bride and prejudice (som ju är en anspelning på Austens originaltitel Pride and prejudice) ger oss även en vid arsenal av varierande locations, och som sådan nästan en känsla av en Bond-produktion med sina skiftande scenerier. Från Amritsar och legendariska Goa i Indien, via London och Los Angeles och, om Hinduguden Vishnu vill, tillbaks till Indien. Detta följer i sig den bollywoodska traditionen om grandiosa naturplatser som bakgrundsmålningar för dess estetiskt välkoreograferade scener som gjort indiska produktionsteam frekventa besökare i de schweiziska alperna, och om den uppmärksammade producentresan här i Sverige tidigare i år är en värdemätare, möjligen även i Sverige framöver.

Chadha ger oss en stor arsenal av kompetenta skådespelare, för även om matchningen mellan Indiens största skådespelare alla kategorier, Aishwarya Rai, och amerikanske hunken Martin Henderson är till Rais fördel, är det därför ingen katastrofal casting. Rai är otvivelaktigen den filmstjärna hon hyllas för att vara - hennes sensibla närvaro är omöjlig att värja sig mot, och med vetskapen om att detta är hennes första internationella och engelskspråkiga produktion, är det tydligt hur välrutinerad hon ändå är. Men Chadha lyckas även väl med att fylla ut ensemblen runt omkring. Nitin Ganatra är underbar i rollen som den amerikaniserade indiern Kholi salab som anländer från Los Angeles till Lalitas familj med förhoppning om att finna sig en indisk hustru, och då helst Lalita. Naveen Andrews (TV-serien Lost) som Darcys bästa vän visar upp en närvaro och charm som det bara är att kapitulera inför.

Chadha förvaltar Austens ursprungliga text på ett vist sätt, och gör den till både sin egen historia och en samtida samhällskommentar gällande västliga fördomar och indisk problematik kring traditionen med äktenskapsförmedling. Men filmen ger oss även en uppfriskande oskyldighet, en påfallande naivitet som samtidigt är i total avsaknad av västerländsk cynism, såväl som en struktur från vilken klassisk Hollywood-romans från 30-talet som helst. Samtidigt skyr filmen inga medel när det gäller att framföra samhällskulturell kritik gentemot både USA, Storbritannien och imperialistiska tongångar - men värjer sig heller inte mot att ifrågasätta en hel del indiska "sanningar". På samma gång ger filmen det bästa av båda världar - solida, brittiska produktionsvärden och indisk cinematism på högvarv. Chadhas omvandling av Austens text görs på ett mycket bättre vis än vad Helen Fielding gjorde med Bridget Jones, och verket förvandlas till ett vackert unikum; rentav en nivåförskjutning av den romantiska komedi-fåran. Rakt upp i en högre klass.

DVD-utgåvan innehåller även en trailer, en Making of-featurette, flera intervjuer med skådespelarna och teamet bakom, en liten featurette från premiären i London samt en feature om dansen i filmen. Helt okej.