Jag fattar ingenting. Just friends är något av det roligaste jag sett på länge, och då menar jag inte sådär puttenuttigt rolig som de flesta komedier är. Inte heller består Just friends till största delen av kissochbajs- och/eller hormonstinn, pubertal sexhumor likt så många av filmerna på repertoaren. Nej, Just friends är något så ovanligt som en romantisk komedi som till 90% består av komedi, och blott de tio resterande hundradelarna utgör filmens romantiska avdelning. Vanligtvis är det ju tvärtom. Vad är det jag då inte fattar? Jo, varför filmen ännu ej släppts på bio i Sverige – något man knappast kan räkna med att den gör heller då den nyligen släpptes på DVD i USA. Här i Filippinerna har den däremot gått på bio, och det tackar jag för. Men vad kan man förvänta sig med den releasepolitik vi har i Sverige, där SF exempelvis struntade i att släppa en av 2004 års fräckaste actionfilmer, Cellular (som man onödigt döpte om till Final call, medan till exempel The New World inte fick heta Den Nya Världen…), och Fox likaså struntade i att ge Flight of the Phoenix en välförtjänt biorelease.

Jag har inte sett mycket med Ryan Reynolds, men är övertygad om att denne 29-årige kanadensare (sambo med likaledes kanadensiska Alanis Morissette sen flera år) är på väg uppåt med raketfart efter remaken Amityville horror, Waiting och nu Just friends. Han är inte bara förbannat stilig; lång och med bruna ögon som den eldigaste spanjor, utan besitter dessutom en rejäl portion talang för komik, och hans tajming är helt fenomenal. Han spelar den tjocka killen Chris som är bästa kompis med en av skolans sötaste tjejer, Jamie (en nästan lika fenomenal Amy Smart från Butterfly effect och Blind horizon), men som är vansinnigt förälskad i henne. Hela skolans hackkyckling återvänder han tio år senare, om än motvilligt, i nån sorts triumf med en absolut nolla till artist, Samantha Mathis (Anna Faris från Scary movie-filmerna i en elak drift med Paris Hilton), i släptåg; en blonderad diva i total avsaknad av talang och självinsikt som han utsetts att vara dadda åt för skivbolaget han representerar, och dessutom är mer än bara kompis med, om än något motvilligt. Tillbaka från det soliga Kalifornien till det snöiga New Jersey (där Julie Hagerty – var har hon varit? – spelar sin vanliga, vimsiga roll) inser han självklart att han fortfarande är kär i Jamie, och spelar olika roller för att äntligen försöka få henne på fall, alla lika illa valda. Först när han är sitt gamla, feta jag lyckas han, trots avsaknaden av de extra kilona.

Just friends är sådär rolig som… tja, ni vet när det sagts nåt roligt i en “vanlig” komedi så är det liksom över, medan det i Just friends kommer ännu en replik eller gest, ännu roligare än den förra, och det är så jag vill ha mina komedier. Så om du gillar lätt skruvade komedier i stil med …och så kom Polly är Just friends filmen för dig. Desto tråkigare då att den just nu saknar distribution i usla filmlandet Sverige…